18 oktober
fick för oss att åka till trollhättan i helgen och så blev det också. det blev en grymt galen och spårad kväll, därför tänker jag aldrig någonsin berätta vad som händer när Linda och Jenny åker utanför skövde kommun. det var precis vad som behövdes för att känna att man lever i alla fall.
och jag skulle så gärna vilja, men jag vågar inte.
12 oktober
Det är dags att tänka efter
och jag vill inte följa med
det har regnat hela sommaren
och jag känner med det
Jag ville vänta tills du frågade
och du frågade tillslut
jag hörde sånger i mitt huvud
men dom kom aldrig ut
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig
och jag vill inte följa med
det har regnat hela sommaren
och jag känner med det
Jag ville vänta tills du frågade
och du frågade tillslut
jag hörde sånger i mitt huvud
men dom kom aldrig ut
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig
11 oktober
det är din röst, ditt sätt, ditt skratt.
det var tur för mig att det blev som det blev, annars vetifan.
Jag ljög
för det är upp och ner och allt går runt i cirklar, tar ett steg fram men hamnar två tillbaka. tror och hoppas för mycket och glömmer av vad jag gjorde här? vad fan händer och varför blir det såhär? skulle vilja åka iväg och byta liv som man byter t-shirt men är för rädd för att jag ska sakna något jag hade här. jag är rädd för att jag ska glömma hur jobbigt det var och hamna på ruta ett igen.
Jag minns hur rädd jag var när jag vaknade med trycket över bröstet. det var jobbigt att andas och jag var tvungen att kräkas, allt jag tänkte på var digdigdigdigdigdigdig. trodde saker och ting blivit bättre men varje gång jag slappnar av kommer ett bakslag som är en miljon gånger värre än innan. det tar tid men det kommer bli bättre var det någon som sa, men han kanske ljög han med?
vändpunkt?
dagarna går fort och innan man vet ordet av är det november igen. en grå, kall, dassig november i ett varmt, skönt, tropiskt klimat. OH YES!
det börjar rulla på nu. visst tänker jag på dig men inte på samma sätt, du har gjort ditt val och det är förmodligen det rätta. Men kärleken skrämmer mig för det spelar ingen roll hur länge man varit tillsammans och hur mycket man tror att man hittat den rätta, tar det slut så går livet vidare ändå. Jag trodde vi var som pingvinera, som höll ihop med sin partner för resten av livet men jag får nog tänka om.
Och ännu en gång hade du rätt över det där med att träffas, för allt går så mycket snabbare när vi inte ses och jag inte har en aning om vad du gör. Det är lätt att glömma när man inte minns vad man föll för..
När du gick trodde jag att du tog med dig allt vad känslor heter från mig, det enda som fanns just då var mörker och gråtgråtgråt. Jag svor på att aldrig någonsin bli kär igen och jag var helt övertygad om att du var den finaste, underbaraste, perfektaste människan som vandrat på jorden. Just idag kan jag nästan skratta åt mig själv och över hur komisk situationen har blivit. För jag har kännt pirr, jag har sett fina människor och jag har börjat acceptera att det kanske inte var så bra som jag försöker få det att verka.
Det har gått 4 månader och nu, äntligen, känns det som att livet är på väg framåt.
det börjar rulla på nu. visst tänker jag på dig men inte på samma sätt, du har gjort ditt val och det är förmodligen det rätta. Men kärleken skrämmer mig för det spelar ingen roll hur länge man varit tillsammans och hur mycket man tror att man hittat den rätta, tar det slut så går livet vidare ändå. Jag trodde vi var som pingvinera, som höll ihop med sin partner för resten av livet men jag får nog tänka om.
Och ännu en gång hade du rätt över det där med att träffas, för allt går så mycket snabbare när vi inte ses och jag inte har en aning om vad du gör. Det är lätt att glömma när man inte minns vad man föll för..
När du gick trodde jag att du tog med dig allt vad känslor heter från mig, det enda som fanns just då var mörker och gråtgråtgråt. Jag svor på att aldrig någonsin bli kär igen och jag var helt övertygad om att du var den finaste, underbaraste, perfektaste människan som vandrat på jorden. Just idag kan jag nästan skratta åt mig själv och över hur komisk situationen har blivit. För jag har kännt pirr, jag har sett fina människor och jag har börjat acceptera att det kanske inte var så bra som jag försöker få det att verka.
Det har gått 4 månader och nu, äntligen, känns det som att livet är på väg framåt.
6 oktober
jag och jenny var och spådde oss igår igen. den här tjejen var grymt mycket duktigare än den tidigare! får se vad som händer inom ett år. vet inte vad jag ska tycka om svaret hon gav mig men antar att det kanske är det bästa...
igår skulle vi ta någon öl samtidigt som vi bowlade i stan. kändes ungefär som den gången jag bara skulle ta EN öl till maten. snart är det i alla fall torsdag och då blir det limo-åkning igen in till skövde med dom bästa :)
ikväll kommer jenny för då är det premiär med greys anatomy och efter det kungar av tylesand! grymma program.
finns fortfarande vissa saker som tynger men skulle nog faktiskt aldrig byta det här livet mot det jag hade nyss. visst saknar jag dig, men vill du inte vara/prata med mig så kan jag inte tvinga dig. du har kommit längre än mig bara och jag börjar vänja mig och förstå nu.
28 dagar kvar!
igår skulle vi ta någon öl samtidigt som vi bowlade i stan. kändes ungefär som den gången jag bara skulle ta EN öl till maten. snart är det i alla fall torsdag och då blir det limo-åkning igen in till skövde med dom bästa :)
ikväll kommer jenny för då är det premiär med greys anatomy och efter det kungar av tylesand! grymma program.
finns fortfarande vissa saker som tynger men skulle nog faktiskt aldrig byta det här livet mot det jag hade nyss. visst saknar jag dig, men vill du inte vara/prata med mig så kan jag inte tvinga dig. du har kommit längre än mig bara och jag börjar vänja mig och förstå nu.
28 dagar kvar!
3 oktober
jag ska aldrig mer säga sanningen
till nån som saknar förmåga att förstå
1 månad kvar!!
till nån som saknar förmåga att förstå
1 månad kvar!!
29 september
Du säger stopp, och jag stoppar.
Jag står stilla i ett ögonblick av ovisshet och en känsla av att du inte vet om det är mig du saknar eller om det är "någon". Trycker på rewind och ser hela vårat gemensamma liv flyga förbi i snabbspolning. från första natten tillsammans, sms:et du skrev att du hade försökt hålla dig hela dagen från att höra av dig men att det inte går, fram tills otrohet, separation och en känsla som går sönder så fort man tar på den. likt ett kristallglas, skärvorna ligger där på golvet men vi vet inte hur vi ska få ihop dom. Och vissa delar är borta, andra för trasiga för att ens kunna sätta ihop igen.
Men om vi pausar istället och ser alltihop från ett annat perspektiv? Om vi struntar i kristallglas och att livet är som ett kassetband. Om vi ser utifrån våra egna misstag och försöker ge det en annan lösning, om vi limmar ihop alla skärvor och låter hålen som blir fyllas av något annat? Du säger att det är för sent men jag har aldrig haft någon sån känsla. hur vet man när man gett allt som går och det bara inte finns mer? för jag har så otroligt mycket kvar att ge om du bara vore villig att ta emot det.
Jag står stilla i ett ögonblick av ovisshet och en känsla av att du inte vet om det är mig du saknar eller om det är "någon". Trycker på rewind och ser hela vårat gemensamma liv flyga förbi i snabbspolning. från första natten tillsammans, sms:et du skrev att du hade försökt hålla dig hela dagen från att höra av dig men att det inte går, fram tills otrohet, separation och en känsla som går sönder så fort man tar på den. likt ett kristallglas, skärvorna ligger där på golvet men vi vet inte hur vi ska få ihop dom. Och vissa delar är borta, andra för trasiga för att ens kunna sätta ihop igen.
Men om vi pausar istället och ser alltihop från ett annat perspektiv? Om vi struntar i kristallglas och att livet är som ett kassetband. Om vi ser utifrån våra egna misstag och försöker ge det en annan lösning, om vi limmar ihop alla skärvor och låter hålen som blir fyllas av något annat? Du säger att det är för sent men jag har aldrig haft någon sån känsla. hur vet man när man gett allt som går och det bara inte finns mer? för jag har så otroligt mycket kvar att ge om du bara vore villig att ta emot det.
27 september
du måste känna att du VILL träffa mig, och nu har det gått över en vecka så jag förstår nog...
26 september
allvarligt, kan man ha två långa texter på kroppen? eller ser man ut som ett klotterplank då?
tacksam för tips!
JAG VILL
tacksam för tips!
JAG VILL
25 september
You said that it was still stolen
But it just didn't beat anymore
I guess when it's done falling
It's just lying dead on the floor
24 september
igår slutade jag jobba klockan 11, men sånt hindrar väl ingen? åkte efter ett snabbt ombyte in till stan för att fira att det är röd torsdag. "alla heter Glen i göteborg", det räcker väl?
idag blir det bastu hos jennys föräldrar, ska bli mysigt :)
idag blir det bastu hos jennys föräldrar, ska bli mysigt :)
23 september
inatt drömde jag att jag var brun. jag låg på vita stränder i thailand med böljande blått vatten och en gassande sol som stekte dagen lång. det var tyst överallt och allt som hördes var vågornas slag mot strandkanten, jag kunde riktigt känna lukten av salt från ett hav med färgglada fiskar. en drink i högerhanden med parasoll och en trygg vän som finns i vått och torrt på vänstersidan. allt hade löst sig. det fanns inte ett problem i världen utan bara lugna timmar utan stress i solen. ingen helgångest och inga vardagsfunderingar, för vilken dag var det egentligen? och vad var klockan? man behöver inte tänka på sånt för det enda som egentligen spelar någon roll är här och nu. då visste jag verkligen att allt skulle gå mot det bättre..
men så vaknade jag och såg mina bleka ben som inte sett solen sedan förra sommaren. fan.
men så vaknade jag och såg mina bleka ben som inte sett solen sedan förra sommaren. fan.
22 september
livet är någonting man inte kan bestämma över, likaså känslor. jag är en människa som gärna vill ha kontroll över båda och när jag känner att allt börjar glida ifrån mig, ja det är då saker blir som dom blir.
Min största rädsla är att du skulle hitta någon annan och bli så förbannat lycklig med henne och älska henne mer än du någonsin kunde älska mig. Jag är precis livrädd för det, men jag är också helt medveten om att jag inte kan påverka ett enda jävla piss. vad är då meningen med kärleken om man hela tiden ska tro att den när som helst kan sluta?
äkta kärlek är när man hellre ser personen lycklig med någon annan än olycklig med sig själv, men jag är alldeles för egoistisk för det. om ett tag kanske, men inte nu. inte imorgon och inte i år. inte nästa år heller för den delen.
men oavsett vad som händer för hemskheter; människor dör, saker och ting förändras, så fortsätter alltid tiden att gå och tiden läker förmodligen alla sår? det uttrycket har jag aldrig trott på. jag tror att man lär sig att leva med ärret som finns kvar efter såret, men aldrig att det försvinner helt. och hur rättvist är livet i så fall?
Min största rädsla är att du skulle hitta någon annan och bli så förbannat lycklig med henne och älska henne mer än du någonsin kunde älska mig. Jag är precis livrädd för det, men jag är också helt medveten om att jag inte kan påverka ett enda jävla piss. vad är då meningen med kärleken om man hela tiden ska tro att den när som helst kan sluta?
äkta kärlek är när man hellre ser personen lycklig med någon annan än olycklig med sig själv, men jag är alldeles för egoistisk för det. om ett tag kanske, men inte nu. inte imorgon och inte i år. inte nästa år heller för den delen.
men oavsett vad som händer för hemskheter; människor dör, saker och ting förändras, så fortsätter alltid tiden att gå och tiden läker förmodligen alla sår? det uttrycket har jag aldrig trott på. jag tror att man lär sig att leva med ärret som finns kvar efter såret, men aldrig att det försvinner helt. och hur rättvist är livet i så fall?
20 september - Kan man ändra framtiden?
det finns bra dagar och dåliga dagar.
dom bra dagarna är när du saknar mig, svarar när jag ringer på ett sött och humant sätt, du kanske till och med säger att du faktiskt vill träffa mig. -sådana dagar kommer inte så ofta.
sen finns det dom dåliga dagarna. När allt jag säger irriterar dig och du inte ens kan se på mig, när du säger flera gånger om dagen att du inte vill träffa mig mer för att nu är du helt säker, du vill inte ha mig längre. Men så kommer det en bra dag igen och du saknar mig och ångrar allt du sagt och jag går på allt igen. det är som en ond cirkel, det finns inget slut och jag är helt fångad i det här.
ena dagen kan du ligga och hålla om mig och pussa mig och berätta hur underbar jag är och dagen efter kräks du i princip galla över mig. Just när jag känner mig som mest självständig och står på mina egna ben raserar du allt igen. du vill ha kontrollen över mig och jag undrar om det här verkligen kan vara äkta kärlek?
för jag hade en dröm om att kärlek var något fint. inte en klump i magen och en stor nervositet för att ringa, rädd för att du skulle ha en dålig dag och skälla ut mig. jag trodde man skulle vilja träffas ofta och då inte bara på den enas villkor. jag trodde kärleken innebar att skutta omkring på moln och att dagarna bara flög förbi, inte något stämningshöjande eller sömntabletter för att ens orka gå upp på morgonen.. Men det finns inget annat att välja på.
14 september
Och jag drömmer så konstigt med sömntabletterna. drömmarna är mer förstorade och har inte det minsta samband med verkligheten, samtidigt som jag är så himla osäker på vad som verkligen hänt när jag vaknat. försöker att hålla mig till mönster och rutiner i vardagen men tappar ändå fotfästet ibland och funderar över vilket håll jag egentligen är på väg åt. tänk om det kunde finnas någon som pekade ut vägen åt mig, fast dom säger att den enda som kan ta sig ur det här är jag själv men hur ska det gå till när det känns som att jag är fastbunden i mig själv och likgiltigheten bara bränner?
du var här och grät igår. jag vet inte varför men du sa något om att du ville ha mig samtidigt som du inte ville det. men det spelar ingen roll för det finns inga nycklar eller foton eller lampor kvar att hämta. du har fått allt som går att få av mig och jag vet inte varför jag höll om dig igår och frågade om du ville stanna.
Du säger att du aldrig tyckt om någon så mycket som mig men ändå väljer du att gå, hur går allting ihop? saknade dina armar som alltid höll om mig när allt var svårt och saknade dina tröstande ord och pussar när ingenting blev som jag ville.
du kanske bara behöver lite tid?
du var här och grät igår. jag vet inte varför men du sa något om att du ville ha mig samtidigt som du inte ville det. men det spelar ingen roll för det finns inga nycklar eller foton eller lampor kvar att hämta. du har fått allt som går att få av mig och jag vet inte varför jag höll om dig igår och frågade om du ville stanna.
Du säger att du aldrig tyckt om någon så mycket som mig men ändå väljer du att gå, hur går allting ihop? saknade dina armar som alltid höll om mig när allt var svårt och saknade dina tröstande ord och pussar när ingenting blev som jag ville.
du kanske bara behöver lite tid?
12 september
du viskade nåt i allt jag tog mig för
du värkte som en borr i mina snedsteg
allt i mig var fult och ingenting
jag hade mätte sig med ditt
jag vill bara visa dig nåt stort
jag kanske har nåt som du beundrar
jag drömde att du lyssnade
att du hörde nåt i mig som du förstod
nu skulle jag inte säga nej
till en fribiljett mot himlen
är du ute nånstans?
inatt så drömde jag om dig
och det väckte gamla minnen
jag fick aldrig nån chans..
jag hoppas det ser ut som att jag vet
fast jag har faktiskt ingen aning
och du viker mina knän
jag svarar på ett språk jag inte kan
och kommer undan med en varning
och du är alltid suverän
9 september
vaknade efter några timmars sömn och trodde jag drömt alltihopa. tittade i nyckelknippan och då slog det mig att allt faktiskt var verkligt, du klarade inte mer än en vecka. Har gråtit i princip hela natten och skrikit åt mig själv att jag är så förbannat korkad och naiv, ingenting har ju ändrats samtidigt som allt är förändrat. ville sätta mig på planet direkt och åka så långt bort jag kunde men någonstans långt inne ekar det fortfarande att du kanske kommer ändra dig igen och då måste jag ju vara här, och vänta igen.
"Du måste börja tänka på dig själv Linda"
"men vad tänker jag på nu då?"
"du tänker inte alls"
Och kanske ligger det något i det. Jag har saknat att kunna ringa när jag vill och att kunna ses regelbundet, utan att det är enbart när du känner dig ensam. men det gick i en vecka. är jag så fruktansvärt jobbig att vara med? Nu har jag fått allt bevisat, precis som jag ville men ändå blundar jag för vad jag egentligen borde göra. Jag kommer hålla kvar vid den här känslan tills något drastiskt händer.
tur att det finns röda torsdagar.
"Du måste börja tänka på dig själv Linda"
"men vad tänker jag på nu då?"
"du tänker inte alls"
Och kanske ligger det något i det. Jag har saknat att kunna ringa när jag vill och att kunna ses regelbundet, utan att det är enbart när du känner dig ensam. men det gick i en vecka. är jag så fruktansvärt jobbig att vara med? Nu har jag fått allt bevisat, precis som jag ville men ändå blundar jag för vad jag egentligen borde göra. Jag kommer hålla kvar vid den här känslan tills något drastiskt händer.
tur att det finns röda torsdagar.
8 september
det har faktiskt gått rätt bra med sparandet men nu börjar jag känna hur det kryper i fingrarna. jag vill göra av med pengar! jag vill ha nya saker till lägenheten, köpa nya kläder och skor och framför allt; gå ut på krogen igen. så imorgon bär det av till skövde för att sänka några kalla, ska faktiskt bli grymt roligt.
annars händer det inte så mycket mer just nu. jobbar i princip varenda helg och ikväll ska jag till mariestad.
jodå.
3 september
jag minns varför jag föll för dig, varför jag alltid föll för dig
bara två månader kvar till den bästa tiden någonsin. tattueringen är gjord och jag har till och med nästa vecka inbokad med jobb. Du har en mycket stor del i det här för nu känns det som att allt kommer lösa sig...
bara två månader kvar till den bästa tiden någonsin. tattueringen är gjord och jag har till och med nästa vecka inbokad med jobb. Du har en mycket stor del i det här för nu känns det som att allt kommer lösa sig...
