30 oktober
Om 4 dagar åker vi.
Anledningen till den här resan var att få komma bort ett tag och glömma allt som händer här hemma. en månad i solen var det jag trodde skulle behövas för att kunna komma någon vart med mitt liv och få perspektiv över saker igen. Jag ångrar absolut inte att jag bokat resan och att vi ska iväg så missförstå mig rätt när jag säger att jag fortfarande är lika nervös för hur det kommer bli när jag kommer hem. en månad går fort säger dom men under en månad kan också dom mest självklara sakerna hinna suddas ut och ersättas av annat.
vad håller jag på med egentligen?
en dag i taget.
Anledningen till den här resan var att få komma bort ett tag och glömma allt som händer här hemma. en månad i solen var det jag trodde skulle behövas för att kunna komma någon vart med mitt liv och få perspektiv över saker igen. Jag ångrar absolut inte att jag bokat resan och att vi ska iväg så missförstå mig rätt när jag säger att jag fortfarande är lika nervös för hur det kommer bli när jag kommer hem. en månad går fort säger dom men under en månad kan också dom mest självklara sakerna hinna suddas ut och ersättas av annat.
vad håller jag på med egentligen?
en dag i taget.
man måste dö några gånger innan man kan leva
det var längesen jag vaknade med klumpen i magen, men idag fanns den där. Jag saknade dig så mycket att det ekade i huvudet och allt det där dumma var ännu en gång bortblåst. det var en sån stark känsla så det gick liksom inte att missta sig, jag kommer aldrig hitta någon som dig - för jag hade sån tur när jag träffade dig.
Kanske har jag gjort ödet något, eller kanske inte. men på något sätt känns det som att jag förtjänar att sitta just i den sitsen jag sitter idag. Jag undrar vad jag alltid gör för fel, och jag undrar när alkohol och kramar ska döva lite. Men det kommer en dag när besvikelsen är uppenbar och allt det jag målade upp bara var som vanligt. För det finns ingen som dig, jag kan inte lura mig själv längre.
Det är bara du som är mänsklig med alla känslor som hör till, dom andra är robotar i ett spel jag inte vill vara med i. men jag tänker stänga dörren till mitt hjärta nu, för sista jävla gången.
I go back to December all the time
om 9 dagar åker vi. helt underbar känsla!
du ger mig inga löften och du ställer inga krav
Du ger mig en vänskaplig kram som för att visa att det stannar där. inga drömmar, inga känslor, ingenting utom en kram och varma blickar. jag försöker minnas oktoberkänslor men känner mig inte hemma någonstans utom just då och där i dina armar. saknar någonting jag hade förut men har så svårt att sätta ord på vad det är. Du säger med ett generat tonfall att jag är det underbaraste som finns, och du smälter sönder muren av is som jag byggde runt mitt hjärta när du lämnade mig. försöker säga det samma men orden försvinner någonstans på vägen ut ur munnen, ändå svarar du mig att du vet, du tycker om mig också. men blicken flackar och det finns något osäkert i rummet hos oss. för det som brukar vara varmt och stabilt och underbart känns svårt och kallt och stelt. ändå lyser ditt leende upp allt och gör det självklart igen, jag undrar vad som händer?
18 oktober
fick för oss att åka till trollhättan i helgen och så blev det också. det blev en grymt galen och spårad kväll, därför tänker jag aldrig någonsin berätta vad som händer när Linda och Jenny åker utanför skövde kommun. det var precis vad som behövdes för att känna att man lever i alla fall.
och jag skulle så gärna vilja, men jag vågar inte.
12 oktober
Det är dags att tänka efter
och jag vill inte följa med
det har regnat hela sommaren
och jag känner med det
Jag ville vänta tills du frågade
och du frågade tillslut
jag hörde sånger i mitt huvud
men dom kom aldrig ut
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig
och jag vill inte följa med
det har regnat hela sommaren
och jag känner med det
Jag ville vänta tills du frågade
och du frågade tillslut
jag hörde sånger i mitt huvud
men dom kom aldrig ut
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig
11 oktober
det är din röst, ditt sätt, ditt skratt.
det var tur för mig att det blev som det blev, annars vetifan.
Jag ljög
för det är upp och ner och allt går runt i cirklar, tar ett steg fram men hamnar två tillbaka. tror och hoppas för mycket och glömmer av vad jag gjorde här? vad fan händer och varför blir det såhär? skulle vilja åka iväg och byta liv som man byter t-shirt men är för rädd för att jag ska sakna något jag hade här. jag är rädd för att jag ska glömma hur jobbigt det var och hamna på ruta ett igen.
Jag minns hur rädd jag var när jag vaknade med trycket över bröstet. det var jobbigt att andas och jag var tvungen att kräkas, allt jag tänkte på var digdigdigdigdigdigdig. trodde saker och ting blivit bättre men varje gång jag slappnar av kommer ett bakslag som är en miljon gånger värre än innan. det tar tid men det kommer bli bättre var det någon som sa, men han kanske ljög han med?
vändpunkt?
dagarna går fort och innan man vet ordet av är det november igen. en grå, kall, dassig november i ett varmt, skönt, tropiskt klimat. OH YES!
det börjar rulla på nu. visst tänker jag på dig men inte på samma sätt, du har gjort ditt val och det är förmodligen det rätta. Men kärleken skrämmer mig för det spelar ingen roll hur länge man varit tillsammans och hur mycket man tror att man hittat den rätta, tar det slut så går livet vidare ändå. Jag trodde vi var som pingvinera, som höll ihop med sin partner för resten av livet men jag får nog tänka om.
Och ännu en gång hade du rätt över det där med att träffas, för allt går så mycket snabbare när vi inte ses och jag inte har en aning om vad du gör. Det är lätt att glömma när man inte minns vad man föll för..
När du gick trodde jag att du tog med dig allt vad känslor heter från mig, det enda som fanns just då var mörker och gråtgråtgråt. Jag svor på att aldrig någonsin bli kär igen och jag var helt övertygad om att du var den finaste, underbaraste, perfektaste människan som vandrat på jorden. Just idag kan jag nästan skratta åt mig själv och över hur komisk situationen har blivit. För jag har kännt pirr, jag har sett fina människor och jag har börjat acceptera att det kanske inte var så bra som jag försöker få det att verka.
Det har gått 4 månader och nu, äntligen, känns det som att livet är på väg framåt.
det börjar rulla på nu. visst tänker jag på dig men inte på samma sätt, du har gjort ditt val och det är förmodligen det rätta. Men kärleken skrämmer mig för det spelar ingen roll hur länge man varit tillsammans och hur mycket man tror att man hittat den rätta, tar det slut så går livet vidare ändå. Jag trodde vi var som pingvinera, som höll ihop med sin partner för resten av livet men jag får nog tänka om.
Och ännu en gång hade du rätt över det där med att träffas, för allt går så mycket snabbare när vi inte ses och jag inte har en aning om vad du gör. Det är lätt att glömma när man inte minns vad man föll för..
När du gick trodde jag att du tog med dig allt vad känslor heter från mig, det enda som fanns just då var mörker och gråtgråtgråt. Jag svor på att aldrig någonsin bli kär igen och jag var helt övertygad om att du var den finaste, underbaraste, perfektaste människan som vandrat på jorden. Just idag kan jag nästan skratta åt mig själv och över hur komisk situationen har blivit. För jag har kännt pirr, jag har sett fina människor och jag har börjat acceptera att det kanske inte var så bra som jag försöker få det att verka.
Det har gått 4 månader och nu, äntligen, känns det som att livet är på väg framåt.
6 oktober
jag och jenny var och spådde oss igår igen. den här tjejen var grymt mycket duktigare än den tidigare! får se vad som händer inom ett år. vet inte vad jag ska tycka om svaret hon gav mig men antar att det kanske är det bästa...
igår skulle vi ta någon öl samtidigt som vi bowlade i stan. kändes ungefär som den gången jag bara skulle ta EN öl till maten. snart är det i alla fall torsdag och då blir det limo-åkning igen in till skövde med dom bästa :)
ikväll kommer jenny för då är det premiär med greys anatomy och efter det kungar av tylesand! grymma program.
finns fortfarande vissa saker som tynger men skulle nog faktiskt aldrig byta det här livet mot det jag hade nyss. visst saknar jag dig, men vill du inte vara/prata med mig så kan jag inte tvinga dig. du har kommit längre än mig bara och jag börjar vänja mig och förstå nu.
28 dagar kvar!
igår skulle vi ta någon öl samtidigt som vi bowlade i stan. kändes ungefär som den gången jag bara skulle ta EN öl till maten. snart är det i alla fall torsdag och då blir det limo-åkning igen in till skövde med dom bästa :)
ikväll kommer jenny för då är det premiär med greys anatomy och efter det kungar av tylesand! grymma program.
finns fortfarande vissa saker som tynger men skulle nog faktiskt aldrig byta det här livet mot det jag hade nyss. visst saknar jag dig, men vill du inte vara/prata med mig så kan jag inte tvinga dig. du har kommit längre än mig bara och jag börjar vänja mig och förstå nu.
28 dagar kvar!
3 oktober
jag ska aldrig mer säga sanningen
till nån som saknar förmåga att förstå
1 månad kvar!!
till nån som saknar förmåga att förstå
1 månad kvar!!
