Linda,

ibland när jag sitter ensam i lägenheten vill jag bara spy på alla lyckliga sambos och kära människor. känns lite egoistiskt och jag är verkligen avundsjuk, för jag vet att jag var precis likadan för ungefär två veckor sen. dom där småsakerna man säger att man hatar, "åh han diskar aldrig." eller "när toapappret är slut byter han aldrig rulle", är dom sakerna som betyder så otroligt mycket när dom inte händer längre. och det är faktiskt dom sakerna som är så himla söta! jag tycker ju inte direkt att jag själv är söt när jag inte orkar diska och kollar på tv istället.. det är bättre att vara två, inte bara för att slippa ensamheten utan för allt det runtomkring som kan driva en till vansinne.

igår åkte jag till tibro och badade i örlen med jonis och gustavsson. det kändes som att det var sommarlov när man låg på stranden tills på kvällen och sen åkte och käkade gött innan man begav sig hemmåt. hörde hips don´t lie på radion och fick nästan för mig att jag var 15 igen. sånna dagar får jorden att fortsätta snurra, oavsett vad som hänt.




I'm just gonna take a minute and let it ride
I'm just gonna take a minute and let it breeze
I'm just gonna take a minute and let it ride
I'm just gonna take a minute and let it breeze

njuter av sommarsolen i tidan. hade saker och ting varit annorlunda kanske jag hade suttit och mått skit i smögen för tillfället och bara längtat hem. men det gör jag inte, och jag trivs.
I torsdags hade jag som sagt ingen bra dag över huvudtaget. allt var jobbigt och gick emot mig men som tur är har jag världens bästa kompisar! åkte hem till hanna och ventilerade mig lite i solen och sen åkte jag till tibro där det blev grillning och öldrickning.
fredagen spenderades hemma hos sannas bror. har så otroligt roligt med min lilla sanni när vi väl ses :) bonnafester är alltid dom bästa!


Nästa helg blir fullspäckad och det känns så jävla götttttttttttttt.

jag är världens mest lättlurade människa och jag hatar den här dagen.

Fick ett sms från syster yster idag "pontus ligger på sjukhus". trodde jag skulle smälla av på jobbet för det sista jag gjorde igår var att peka finger åt honom innan han åkte in till stan. Man får nästan direkt en klump i magen och tror att det värsta hänt, man börjar fundera över hur livet kommer bli nu och allt som ska gås igenom och bearbetas. Hur överlever man utan en familjemedlem? hur kan man någonsin umgås med "hela familjen" igen när någon för alltid kommer fattas?

I vilket fall som helst fick jag förklarat för mig i nästa sms att han hade spelat fotboll igår och brytit fotleden. han skulle opereras idag och får gå i gips ett tag. tur i oturen kanske, men ändå, man börjar ju fundera över det här med uppskattning och varför man inte berättar för varandra oftare hur mycket dom betyder. kanske ska bli mitt nya nyårslöfte nästa år? för jag behöver nog ungefär ett halvår på mig att samla mod för att kunna berätta sånna saker till alla möjliga människor bara sådär mitt på dan.


igår ringde du och saknade mig. tänkte inte så mycket mer på det förrän jag märkte att kudden var lite blöt. kände mig som baily i sista (eller näst sista) avsnittet av greys anatomy när hon trodde att något rör läckte när det i själva verket var hon som grät, utan att hon visste det.
och visst har jag tagit det bra, men hur länge till då? kommer det något bakslag? har jag blivit en robot?
Jag vet inte vad som händer längre. det går så fort alltihop.




When the drugs don't work no more, you get high on life
Hade jag varit en gammal knarkare hade jag velat tatuera in det.

you've gotta a lotta lotta nerve
coming here when I'm still with him
and I can't have you, it isn't fair
born march of '86, my birthday's coming
and if I had one wish
yeah, you'd be it











äh....

en skön söndag och allting känns aningen bättre. du kanske hade rätt ändå.





Say you're sorry, that face of an angel
Comes out just when you need it to
As i paced back and forth all this time
Cause I honestly believed in you
Holding on the days drag on
Stupid girl, I should've known
I should've known

Cause I'm not your princess, this ain't a fairytale
I'm gonna find someone someday
Who might actually treat me well
This is a big world, that was a small town
There in my rearview mirror disappearing now
And it's too late for you and your white horse
Now it's too late for you and your white horse
To catch me now

vaknade imorse av att nicke skulle ringa och sjukskriva sig, tur för mig tänkte jag, då kanska jag kan sova lite längre än till 8 för en gångs skull.. så när jag till slut vaknat åkte jag till frissan och fixade till håret. det är samma sak varenda uppbrott; klippa sig, köpa nya skor, köpa en ny garderob och fixa naglarna. det är inte billigt att bli dumpad! sen kommer jag i alla fall tillbaka till mariestad och ser att niklas köpt en ny cult design ljuslykta och just i den sekunden brast allt.  hur fan kan han med att köpa nya saker till våran gamla lägenhet när jag inte ens är helt ute än?? jag stör mig på att jag älskar cult design och att han aldrig tyckt om det. jag har ibland skrapat ihop mina sista slantar för att kunna köpa något sånt och han kan bara gå och göra det sådär. som om det inte kostade någonting och inte var en big deal alls att den står på exakt samma ställe där jag hade min ljuslykta. det verkar som något litet men att veta att han går runt och köper en massa nya saker gör allting så mycket jobbigare, vartenda spår av mig är ju borta snart. jag VILL att det ska se tomt ut när jag är utflyttad för då kanske han faktiskt märker att jag är borta och inser vad det är han missar....





ibland önskar jag att jag skulle bli påkörd av någon rattfull människa och slå i huvudet så hårt att jag tappar minnet. inte hela minnet men i alla fall dom två senaste åren och lite till. helst utan att få några andra skador och sånt. Och i detta läget, mina nära och kära, är det den bästa stunden för er att ljuga för mig på. bränn alla bilder på mig och niklas och radera alla nummer. säg att jag levt ett lugnt liv med min katt elvis som jag köpte själv och låt mig, för guds skull, aldrig mer åka till mariestad. Tack på förhand.

känner ångesten kommer smygande lite mer dag för dag. det börjar närma sig slutet med flytten nu och även om jag mest av allt vill det här så vill jag inget annat än att stanna kvar här hos dig heller. försöker ta en dag i taget, en timma i taget annars blir det lätt att man tänker för mycket.
det kommer bli bra, allt kommer ordna sig. jag säger det mer för att övertyga mig själv än att jag tror ¨på det.




ibland blir saker och ting bara inte som man tänkt sig..

Vem tycker om dej
mmm lilla vän
när mörkret fallit
och du längtar?
När du skrikit dej hes
efter en vän
och bett om nåd
att slippa vänta?

Är det sorlet från havet
vissna blommor från landet
eller tynande glöd
från nån eld?

Tomma flaskor
och tomma rum
En telefon
som är helt stum
Säg, vem tycker om dej
mmm, kära du
när det du trott på
gått mitt itu?

Inte är det hon som du trånat
förfört och sen har lånats
till en dröm som tyvärr bara är din...

Vem tycker om dej
Mmm lilla vän
när du är uppe och flyger
och inte kan landa?
När du ligger på gatan
i morgonens regn
Ensam mitt bland tusentals andra

Är det som du då känner
hennes läppar som bränner
eller bara en kullersten
mot din kind?

försöker gå igenom i huvudet hundra gånger om. det var bra, sen blev det inte bra, sen blev det bra och sen blev det ingenting? försöker hitta en utväg, någonting att se fram emot och längta efter men allt är bara tomt. hur ska man överleva någonting som sliter isär hela mig? alla drömmar, alla ord, alla minnen... Jag försöker att inte gräva ner mig för mycket, det här har jag vetat ända sedan senaste gången men på något naivt plan trodde jag att saker och ting hade förändrats. jag trodde du menade allvar den här gången. att allt hade löst sig och du älskade mig, mest av allt som du sa. att elvis och lägenheten var något stort i våra gemensamma liv. nu lämnas allting i flyttkartonger och en förvirrad stackars kattunge, för någonting där vi inte längre existerar för varandra.

Och jag kan inte låta bli att ringa dig och tjata lite mer, är du verkligen säker? för du vet, det finns ingen återvändo den här gången. Och jag trodde väl aldrig att jag skulle vara tvungen att flytta ut allt det där som vi flyttade in, bara något så simpelt som ljusstakarna jag köpte härom dagen. ska dom bara få stå framme någon dag? och alla jävla ica kort och gemensamma saker, adressändringar och uppdelning av allt.
Men det som skrämmer mig allra mest är att inte få vakna upp bredvid dig mer, att sängen du har kommer få delas av någon annan. att en så liten grej som att vilja flytta till skövde kan få ett helt förhållande att rasera.

två dagars ledighet efter en hård helg. i fredags var det tjej-inflyttningsfest hos hanna. några tjejer från klassen samlades och drack gott och tog igen gammal tid. det känns inte som att det är mycket som förändrats ändå? vi är alla samma människor, trots att det gått ett år.
Lördagen spenderades med bästa Sanna i göteborg! 6 timmars väntan utanför insläppet på green day var lätt värt det. en grymt uppträdande! går inte ens beskriva känslan...
Söndagen var vilodag och fotbollstittande med jenny. vi varken förstog eller tittade så mycket på fotbollen, bara tog igen lite tid :)

Igår var jag duktig och städade lägenheten, diskade, tvättade, lagade mat (hasselbackspotatis, fläskfilé och rödvinssås. det trodde ni inte om mig va?) hann till och med göra kladdkaka innan nicke kom hem från matchen.
Idag har vi varit på begravning hela dagen. det var jobbigt att se alla så ledsna men livet går vidare, vilket man tror det eller ej...

i helgen åker jag och niklas till göteborg och sover på hotell. blir en heldag på liseberg och en heldag på stan. helt underbart, precis vad jag behöver nu! handla och bergochdalbanor är det absolut bästa jag vet.

Jag trodde det var början på något nytt men det visade sig vara helt tvärtom. vad gör jag nu?












Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är