Linda,

första lediga helgen och jag har åkt på att vara fyllechaffis båda dagarna. I fredags kom Becca till mig och skulle underhålla mig under min nyktra färd från Lugnås till Lidköping (rix FM festivalen), det gick bra trots att vi köpte ett flak att dela på och Becca drack lite. vi körde på Anna, Mille och Jack i Milles bil med automatväxel. det var kul och gick som tjottahejti.
Vid halv 11-tiden började folket tröttna och ville hem och efterfesta så då körde vi dom tillbaka. Efter det åkte vi och hämtade Niklas och så skjutsade vi hem Becca, men innan det hann hon putta ut en hel mostallrik i bilen. hahaha :) Kul att träffa henne igen!!!!
Igår så var jag chaufför åt min lilla älskling. Åkte och åt hos hans föräldrar och sen åkte vi runt lite i mariestad med Mille, Anna och resten av folket i en bil framför. sen åkte vi hem, tittade på skräckfilm och drack öl.
Idag var vi och åt hos Niklas föräldrar igen och sen har vi bara slappat. åh vad jag tycker om honom! han är den underbaraste människan man kan tänka sig och han gör mig så äckligt jävla glad :) MUMS

I lördags följde jag med Anna, Mille, Ante och Niklas till lysekil. jag skulle jobba på söndagen så jag hade lovat mig själv att inte ens ta en droppe men alla som känner mig vet hur jag fungerar så rätt som det var hängde jag ut genom rutan på bilen och sjöng gyllene tider med en öl i handen. I vilket fall som helst var det grymt kul! bilar överallt och trevliga människor man aldrig träffat förut. Jag och Anna smet ifrån våra killar i några timmar och hamnade helt plötsligt på krogen, helt gratis. efter ett tag hade vi till och med en gratisdrink i handen också, det är så här sommaren ska vara!
Åkte hem hyfsat tidigt därifrån och var inte i mariestad förrän vid 4-tiden kanske sen var det bara att sovasovasova och upp och jobba igen.
Idag är jag i alla fall ledig så snart ska jag åka med hanna in till stan och spana lite. ska bli kul :) dock har jag dragit på mig en förkylning som inte är lika kul men sånt är det.

Saknar min lilla Brus! dagarna går inte riktigt lika fort utan henne. Vi får försöka ta oss tiden och träffas snart, det blir så tomt utan dig.

Antingen har jag blivit kär massor av gånger eller också knappt alls. Du vet, så där att man inte kan sova och inte äta utan mår illa och har svårt att andas och inte vet om man är jättelycklig eller bottenlöst olycklig. Man vill vara med honom och resten av världen struntar man totalt i.
Den känslan har jag haft många gånger, men den varar inte länge. Ibland bara några dagar, ibland tills man har haft sex och inte en minut längre. Man landar och sedan får man se vad som finns kvar och oftast är det inte mycket, som askan efter en slocknad brasa. "Vad är det där nu då?" tänker man. och ibland bryr man sig fortfarande, känner tillgivenhet, åtrå.
Men är det verkligen kärlek?