Linda,

något jag tycker är så himla tråkigt är bloggar utan bilder och där brister blogg.se lite. tycker det tar tid att ladda upp och så¨vidare. ska nog ge mig ut på jakt efter den perfekta bloggsidan!

är i alla fall ganska nervös, är inte alls lika säker på allt jag bestämde mig för i fredags. vill jag ha det så? tänk om det blir fel? Och nicke blir galen på mig när jag pratar om det var eviga dag... få det gjort bara!

idag fick jag i alla fall min favoritsjukdom igen. skönt.

Jag är en sån människa som kan störa ihjäl mig på vissa personer, speciellt om dom försöker på något sätt och vis att knäcka mig. tror jag har en dold stora-syster-fetisch som gör att jag bara älskar att reta folk som tar åt sig (mobbare?), jag får en litenliten kick och sträcker lite extra på mig - någon faktiskt är avundsjuk!

MEN så kommer det vissa kommentarer som får en att undra över mognad. att klanka ner på någons förhållande är aldrig schysst och speciellt när man inte har en aning om vad man pratar om. sen har jag lite överseende med vissa saker för jag vet att du inte har så många andra och då reagerar på ett visst sätt. det är okej, även om du är så pass gammal som du är.

i fredags var vi och testade bröst,.

japp där kom det ut på bloggen! ingen apelsinsommar här inte!

och så är det ju det där med rökningen. för att sluta med rökning måste man vara dödssjuk och fastspänd någonstans. första dagen gav jag mig huttrande/svettandes ut på trappan för att vara med om världens värsta feber-rökupplevelse. dag 2 sa niklas åt mig att röka ut från fönstret som är strängt förbjudet hos min nazi-hyresvärd. kan säga att det var hundra gånger värre än när jag tjuvrökade hemma eller på jobbet. minsta lilla ljud gör att jag sprätter iväg en nytänd cigg i snön. ska jag röka liggandes i soffan? verkar vara enda lösningen..

och i helgen är min lediga helg. typiskt.

att flytta ihop är mysigt och det bästa som händer just då. det ska vara en framtid, en början till något nytt. kul att titta på möbler, bestämma tapeter, drömma om hur underbart det kommer vara att alltid vakna tillsammans...

utan att skriva för mycket mådde jag bättre förr. och jag vet precis hur jag skulle göra om jag fick leva om den senaste tiden.

vågorna är starka vissa kvällar, men det man ska akta sig för är underströmmarna. innan man vet ordet av kan man dras ut med en kraft som gör att man inte vet vart ytan är längre. där är allt bubblor och svart och marelden är inte lika fin längre.

Men så börjar hjärtat slå och vågorna är lite högre än innan, folk tittar konstigt och jag känner mig kall. det börjar i fötterna och klättrar sig uppåt tillsammans med en jordbävning som gör att hela jag skälver. svimmar och lever en mardröm fram tills jag vaknar och resten av mardrömmen kommer. vad var verkligt? känns som jag drunknat, lungorna är fulla med vatten och jag är på sjukhus med respirator. "har hon blivit såhär förut?", "Linda du gör mig orolig", " jag tror hon försöker säga något". en obeskrivlig smärta i bröstet tar över allt och jag börjar höra EKG-ljuden igen. lever jag nu? vaknar plötsligt upp på stranden där jag dog och allt spelas upp igen. minns att jag tänkte att man inte alls ser livet passera i revy, det är bara minuterna innan man dog som man för evigt är dömd till att se igen. smärtsamma minuter. ber jenny säga förlåt till mamma och pappa, och att jag älskar dom. börjar vadslå med gud om du låter mig leva igen så lovar jag.... om jag får några timmar i livet till så jag hinner ringa hem så lovar jag... snälla du, katterna behöver mig...

det enda som inte fick mig galen var tanken på niklas. det slog mig att jag älskar honom, han kan få allt bra igen. ville ringa och höra hans röst men visste fortfarande inte om jag levde, hade jag vunnit vadslagningen? dagen efter grät vi nog allihop. ni var oroliga och jag var livrädd, vad hände den där kvällen egentligen? just den dagen var hemma så långt bort..

Men jag minns ju fortfarande hur det är varenda gång. du lever i din cirkel och jag är fast i den, vilket jag vill eller ej. historian spelas upp om och om igen och jag vet så väl hur det slutar varenda gång, men den här gången vet jag inte om jag kommer klara det.

jag vågar inte längre. jag vill så gärna men jag är helt livrädd.

så länge jag strävat efter det här men vad händer en fredagkväll när jag jobbar? hur vet jag att du inte ljuger för mig igen? (eftersom du aldrig berättat för mig när du varit otrogen, bara ljugit om det). hur reagerar jag den här gången när alla "våra" saker delas upp och jag ännu en gång får reda på att du haft sex i "våran" säng i "våran" lägenhet?men det betyder ju inget, du var ju bara jävligt full och nu vet du att du vill ha mig igen.

så då är vi tillbaka på ruta ett igen.

den jag minst trodde skulle sakna mig har varit den enda som frågat om att träffas, så vad gör man? livet går vidare antar jag och jag bara följer med. snön öser ner utanför men jag är fortfarande kvar i ett varmt land, det var ju inte meningen att vi skulle ¨åka hem.

varför är du så insnöad?

så nu har jag varit hemma i två dagar och rastlösheten är det grymmaste jag varit med om. vad gör man i ett snöigt sverige? har spelat bingolotto med jenny idag men vad finns annars att göra?

vi har redan börjat nedräkningen till nästa gång nu i alla fall. här går ju inte att vara.