26 februari

fredag idag och äntligen har jag fått jobba! aldrig är jag nöjd för antingen jobbar jag för mycket eller också för lite. har varit ledig hela veckan som varit men det kanske behövdes, nu längtar man igen efter att åka och jobba.
i onsdags kom nicke hem på kvällen utan att jag visste om det. stog och borstade tänderna när han ringde på dörren och höll för kikhålet, trodde det var mördargubben som ringde på en annan gång och ville komma in så tänkte först inte öppna. men tur var väl att jag gjorde det :)

Snart är det dags för systemet!

23 februari

ännu en ledig dag och för en gångs skull kan jag faktiskt slappna av och njuta av ledigheten! ute är det vårväder trots att alla säger att det ska bli snöstorm imorgon igen. Igår var jag inne i stan och köpte lite nya roliga saker till lägenheten och idag har jag ägnat dagen åt att städa, tvätta och att vara med mamma.
helgen är planerad som myshelg med bio och bad.

Nästa vecka kommer stora dagen!




16 februari

idag vet jag inte vad det är med mig. känner mig trött på min vardag, samtidigt som jag är nöjd med den. jag har allt jag strävat efter; lägenhet, hyffsat bra lön, egen dator, en ny bil, mina nya fina blommor, en pojkvän som jag kämpat arslet av mig för att få... men ändå är jag inte nöjd. jag tycker att mitt liv blivit alldeles för inrutat och bara fullt av slentrian. jobba på veckorna, städa, handla, vara med niklas på helgen, jobba, träffa kompisar. var det såhär det skulle vara att sluta skolan? för jag minns att jag trodde mitt liv skulle vara så spännande när skolan slutade, jag skulle plugga och bli det jag ville, kanske flytta till göteborg. Jag skulle resa en massa och kanske börja arbeta utomlands. jag ville bli ambulanssjuksköterska eller också ville jag jobba på astrid lindgrens barnsjukhus, jag ville skaffa en egen lägenhet och känna på hur det var att vända på varenda öre för att ha råd med att leva och jag ville träffa nya människor och få nya kontakter. Under skoltiden skrattade jag åt tanken på att jobba på tidans äldreboende för resten av mitt liv.
Men titta på mig nu. mitt enda mål för tillfället är att få ett sommarjobb på äldreboendet i tidan som kanske någon gång framöver leder till en fast tjänst. Jag sitter i en redan möblerad lägenhet som jag själv knappt äger någonting i, och som min älskade pojkvän faktiskt varit otrogen i en gång i tiden. Jag har inte rest någonting efter skolan och vännerna har jag snarare tappat än skaffat mer. att studera är avlägset eftersom jag först måste läsa upp mina betyg innan jag ger mig in på något annat....

antar att det är vintern som börjar sätta sina funderingar i skallen på mig. men det vore faktiskt inte helt fel med lite förändring i tillvaron!

15 februari

idag är det måndag och jag tycker att tiden bara flyger förbi. Hanna berättade för mig att 7 av deras kompisar ska ha barn nu, är det dags för mig också snart? jag är ju själv bara ett barn.
helgen har i alla fall varit bra. Niklas kom hem tidigare i torsdags och i fredags jobbade jag på kvällen. lördagen spenderades i skövde och sen hos stoffe och jenny som hade inflyttningsfest tätt följt av utgång på björnes. På söndagen (alla hjärtans dag) var vi mest slöa men lyckades ändå släpa oss iväg till Luna för att äta lyxmat. Har blivit uppvaktad hela helgen av min älskling så det känns rent ut sagt för jävligt att han är tillbaka i allingsås nu! Fick i alla fall en extra natt med honom inatt och det gör faktiskt väldigt mycket :)
hela nästa helg jobbar jag utom på fredag och då är det kalas som gäller.




     <--  Han är bäst

10 februari

Kommer ni ihåg den tiden när man var liten och hade en allra bästa vän? Den enda personen man vågade låna ut sin finaste barbie till och den enda personen som fick andra halvan av kompis-hjärtat. Man kunde ses och bara vara, ibland var man osams men man visste ändå att man dagen efter alltid skulle ses på "det vanliga stället" i skolan. det var liksom bestämt att man skulle vara bästa kompisar -4 ever, för det fanns aldrig någon tidsgräns för vänskap. för alltid var alltid för alltid.
men så märkte man någonstans under åren att en tidsbegränsad vänskap var just vad ni hade, för hur kunde jag egentligen vara med henne? hon som är så barnslig/töntig/häftig/osocial/inte likadan som hon var för 7 år sen. och man märker att allt det ni förut kallat erat nu faktiskt har ersatts av något annat.. Något vuxnare.

jag kan sakna pratstunder vid stranden med stenar som kastas i sjön, spontanvideokvällar, en tröstande kram och allt det där som hörde till. Och ibland lite mer.
För jag tycker det är så himla tråkigt med folk som glömmer bort sina vänner när dom skaffar pojk/flickvän.


2 februari

i helgen när jag jobbade delad tur gick min bil sönder. den vägrade starta för andra gången nu i vinter... jag ringde pappa och han fick fixa hem bilen på något sätt och jag fick låna våran vita 740 att köra i medans han lagade lilla pärlan. det har gått jätte bra att köra den bilen men igår när jag skulle till jobbet så körde jag så klart fast, på parkeringen! under tiden då jag satt där och inte hade en aning om hur jag skulle komma loss åkte det förbi på ett ungefär 50 bilar som hade så bråttom att dom inte kunde stanna och hjälpa mig att putta. efter kanske 10 minuter kommer dock min räddare i nöden - en kille med gul snöskottare, och försöker få loss mig. men det går inte det heller så till slut fick pappa komma och dra loss mig. pinsamt men sant.
slutade 23 igår och skulle åka över tidan för att hämta mina blommor som jag lämnat inne så att dom inte skulle frysa i kylan. tänkte backa ut men fick inte med mig ena backspegeln för den hade fastnat i huskanten/stuprännan när jag utan att märka något dratt emot där och dratt sönder backspegeln. otur eller okunnig? det enda jag vill nu är att få tillbaka min golf!


RSS 2.0