Linda,

idag vet jag inte vad det är med mig. känner mig trött på min vardag, samtidigt som jag är nöjd med den. jag har allt jag strävat efter; lägenhet, hyffsat bra lön, egen dator, en ny bil, mina nya fina blommor, en pojkvän som jag kämpat arslet av mig för att få... men ändå är jag inte nöjd. jag tycker att mitt liv blivit alldeles för inrutat och bara fullt av slentrian. jobba på veckorna, städa, handla, vara med niklas på helgen, jobba, träffa kompisar. var det såhär det skulle vara att sluta skolan? för jag minns att jag trodde mitt liv skulle vara så spännande när skolan slutade, jag skulle plugga och bli det jag ville, kanske flytta till göteborg. Jag skulle resa en massa och kanske börja arbeta utomlands. jag ville bli ambulanssjuksköterska eller också ville jag jobba på astrid lindgrens barnsjukhus, jag ville skaffa en egen lägenhet och känna på hur det var att vända på varenda öre för att ha råd med att leva och jag ville träffa nya människor och få nya kontakter. Under skoltiden skrattade jag åt tanken på att jobba på tidans äldreboende för resten av mitt liv.
Men titta på mig nu. mitt enda mål för tillfället är att få ett sommarjobb på äldreboendet i tidan som kanske någon gång framöver leder till en fast tjänst. Jag sitter i en redan möblerad lägenhet som jag själv knappt äger någonting i, och som min älskade pojkvän faktiskt varit otrogen i en gång i tiden. Jag har inte rest någonting efter skolan och vännerna har jag snarare tappat än skaffat mer. att studera är avlägset eftersom jag först måste läsa upp mina betyg innan jag ger mig in på något annat....

antar att det är vintern som börjar sätta sina funderingar i skallen på mig. men det vore faktiskt inte helt fel med lite förändring i tillvaron!