man måste dö några gånger innan man kan leva
det var längesen jag vaknade med klumpen i magen, men idag fanns den där. Jag saknade dig så mycket att det ekade i huvudet och allt det där dumma var ännu en gång bortblåst. det var en sån stark känsla så det gick liksom inte att missta sig, jag kommer aldrig hitta någon som dig - för jag hade sån tur när jag träffade dig.
Kanske har jag gjort ödet något, eller kanske inte. men på något sätt känns det som att jag förtjänar att sitta just i den sitsen jag sitter idag. Jag undrar vad jag alltid gör för fel, och jag undrar när alkohol och kramar ska döva lite. Men det kommer en dag när besvikelsen är uppenbar och allt det jag målade upp bara var som vanligt. För det finns ingen som dig, jag kan inte lura mig själv längre.
Det är bara du som är mänsklig med alla känslor som hör till, dom andra är robotar i ett spel jag inte vill vara med i. men jag tänker stänga dörren till mitt hjärta nu, för sista jävla gången.
Kommentarer
Trackback
