Linda,

inatt drömde jag att jag var brun. jag låg på vita stränder i thailand med böljande blått vatten och en gassande sol som stekte dagen lång. det var tyst överallt och allt som hördes var vågornas slag mot strandkanten, jag kunde riktigt känna lukten av salt från ett hav med färgglada fiskar. en drink i högerhanden med parasoll och en trygg vän som finns i vått och torrt på vänstersidan. allt hade löst sig. det fanns inte ett problem i världen utan bara lugna timmar utan stress i solen. ingen helgångest och inga vardagsfunderingar, för vilken dag var det egentligen? och vad var klockan? man behöver inte tänka på sånt för det enda som egentligen spelar någon roll är här och nu. då visste jag verkligen att allt skulle gå mot det bättre..

men så vaknade jag och såg mina bleka ben som inte sett solen sedan förra sommaren. fan.