Linda,

det finns bra dagar och dåliga dagar.
dom bra dagarna är när du saknar mig, svarar när jag ringer på ett sött och humant sätt,  du kanske till och med säger att du faktiskt vill träffa mig. -sådana dagar kommer inte så ofta.
sen finns det dom dåliga dagarna. När allt jag säger irriterar dig och du inte ens kan se på mig, när du säger flera gånger om dagen att du inte vill träffa mig mer för att nu är du helt säker, du vill inte ha mig längre. Men så kommer det en bra dag igen och du saknar mig och ångrar allt du sagt och jag går på allt igen. det är som en ond cirkel, det finns inget slut och jag är helt fångad i det här.

ena dagen kan du ligga och hålla om  mig och pussa mig och berätta hur underbar jag är och dagen efter kräks du i princip galla över mig. Just när jag känner mig som mest självständig och står på mina egna ben raserar du allt igen. du vill ha kontrollen över mig och jag undrar om det här verkligen kan vara äkta kärlek?

för jag hade en dröm om att kärlek var något fint. inte en klump i magen och en stor nervositet för att ringa, rädd för att du skulle ha en dålig dag och skälla ut mig. jag trodde man skulle vilja träffas ofta och då inte bara på den enas villkor. jag trodde kärleken innebar att skutta omkring på moln och att dagarna bara flög förbi, inte något stämningshöjande eller sömntabletter för att ens orka gå upp på morgonen.. Men det finns inget annat att välja på.