Linda,

Och jag drömmer så konstigt med sömntabletterna. drömmarna är mer förstorade och har inte det minsta samband med verkligheten, samtidigt som jag är så himla osäker på vad som verkligen hänt när jag vaknat. försöker att hålla mig till mönster och rutiner i vardagen men tappar ändå fotfästet ibland och funderar över vilket håll jag egentligen är på väg åt. tänk om det kunde finnas någon som pekade ut vägen åt mig, fast dom säger att den enda som kan ta sig ur det här är jag själv men hur ska det gå till när det känns som att jag är fastbunden i mig själv och likgiltigheten bara bränner?
du var här och grät igår. jag vet inte varför men du sa något om att du ville ha mig samtidigt som du inte ville det. men det spelar ingen roll för det finns inga nycklar eller foton eller lampor kvar att hämta. du har fått allt som går att få av mig och jag vet inte varför jag höll om dig igår och frågade om du ville stanna.
Du säger att du aldrig tyckt om någon så mycket som mig men ändå väljer du att gå, hur går allting ihop? saknade dina armar som alltid höll om mig när allt var svårt och saknade dina tröstande ord och pussar när ingenting blev som jag ville.


du kanske bara behöver lite tid?