Linda,

sitter hemma och tycker synd om mig själv. Helgen har varit så perfekt som den kan bli, i lördags badade jag och nicke på arenabadet (vilket faktiskt inte var så kul som alla sagt) och åt gött. vi köpte en ny hylla att ha tv:n på i sovrummet och efter det kom stoffe, ante och martin förbi för att dricka öl och spela mariocart. söndagen spenderades i jönköping med tjejerna. gick på ikea och A6 för att sedan hälsa på våran våghalsiga kompis malin som faktiskt flyttat till jönköping. började känna mig lite hängig redan på ikea men klämde i mig en ipren för säkerhetsskull. när jag kom hem sen vid 8-tiden hade jag såklart fått feber. blev väckt mitt i natten av nicke som trodde jag brann och ville att jag skulle ta tempen, 39.2 var den härliga temperaturen i min kropp. Eftersom jag skulle jobbat idag fick jag snällt sjukanmäla mig, men även om jag är sjuk och inte orkar någonting kan jag inte låta bli att ha dåligt samvete över att jag inte jobbar. var ledig nästan hela förra veckan och den här veckan kommer förmodligen bli likadan.

Tror aldrig att jag har saknat Niklas så mycket som jag gör nu. Han har ringt flera gånger idag bara för att kolla hur det är med mig och varje gång vi lagt på känner jag bara att jag vill gråta eller åka till honom. kan man bli nykär på nytt efter ungefär 2 år? för det är sån jag känner mig nu. det är sjukt att allt kan kännas så jävla rätt trots allting som hänt. men kanske är det sant det dom säger att man inte vet vad man har förrän man förlorat det.