Linda,

Ibland brukar jag leva för stunden, klamra mig fast vid något bra som händer just nu och önskaönskaönska att tiden ska stanna. Ibland kan jag glömma av allting runt omkring och allt som har hänt och bara fokusera på nu. det är du och jag, just precis nu... Kanske är jag dum som gör så för i nästa andetag är verkligheten tillbaka, och ibland slår den mot mig hårdare än någonsin. Jag bygger upp saker, skapar drömmar och förhoppningar som rätt som det är slås bort igen av att jag återigen hamnar med fötterna på jorden. 
Jag vill kunna slappna av, vara säker på vad som händer runt omkring mig och bara ta allt med en klackspark. det borde inte vara några problem?









Jag måste sluta tänka...