Linda,

glömmer ibland av vad det är jag vill med allt. blir ställd av frågan och börjar diktera om saker jag aldrig sagt förut, jag är trött på att alltid finnas här men ser liksom inget annat val för tillfället. vet att jag förstör så mycket mer än jag försöker bygga upp så varför kan jag inte bara släppa dig? en månad på distans för om man verkligen ska vara tillsammans kommer man bli det till slut ändå, men jag tänker att du kanske kommer på något jag inte vill då. det känns som att vi klättrar i berg och trots mjölksyran vägrar vi stanna och vila, för vi kanske sitter kvar där då istället för att ta oss upp till toppen? Jag lärde mig att lämna andrum för att kunna få ett förhållande att fungera men om jag inte kan andas utan dig vad händer då?



Det är en dålig dag och jag är trött för det tär på en att alltid behöva fundera.