Linda,

vaknar med söndagsångest upp över öronen. en ny vecka snart och allting går för fort fast att ingenting alls händer. jag är kvar på exakt samma ställe som för en månad sen, om inte ännu längre ner och allt jag vet är att jag är en jävla dörrmatta. Trampa av dig skiten på mig och lämna mig sen när allt känns bättre igen.
Och vart tog jag vägen? jag tappade bort mig själv och alla mina önskemål och behov någon gång under tiden.  Hur mycket orkar jag mer?