Linda,

det är samma sak varje sommar. man kommer till en punkt då det är dags att fundera över om det är dags att gå vidare eller stanna kvar vid allt gammalt. det kan verka självklart för alla er andra men jag har inte en aning.. när vi träffas nu är det svårt att tänka sig att vi har bråkat över huvudtaget, då är allt så lätt och så självklart. det finns liksom inget annat alternativ. men om man ser tillbaka i tiden så vet ju både jag och du att det inte alltid varit så lätt som det är just för stunden.
Och om jag skulle stanna, vad händer då? vart ska man börja och vem säger att det inte blir såhär igen?
Jag känner mig faktiskt helt dum i huvudet som fortfarande tycker om dig och överväger att försöka igen. jag är nog utdömd till att alltid finnas kvar, oavsett vad som händer.



vädret är i alla fall underbart!