6 april

Idag har jag jobbat, fick deligering i slutet av dagen så nu kanske det kommer kännas lite mer som om man gör någon nytta!
Och så har vi ju detta älskade rökstopp inom skövde kommun just nu. har fungerat ganska bra idag ändå, men tyvärr prioriterar man bort maten för att kunna röka på rasten. Så där satt vi på våran rast, jag och tre vuxna människor och tjuvrökte utanför solariet i tidan. Vi kedjerökte och smed planer om hur man ska kunna röka på arbetstid igen utan att någon märker. Vart är världen på väg?

En annan sak som jag funderat på ett tag är detta ständigt uppkommande (och såklart mycket tragiska) problem att folk tar livet av sig som unga. Nu hade det väl hänt igen? Jag förstår att saknaden är oerhörd för familj, vänner och närstående men varför alla dessa klubbar på facebook, alla bilder på bilddagboken och alla R.I.P skriverier på msn? Gjordes det så mycket klubbar på facebook till den här personen när den levde? eller skrev man alltid i vanliga fall till den här killen/tjejen på msn förut och berättade hur mycket man saknade den bara efter några dagar utan varandra? För om den här personen fortfarande hade levt så tror jag faktiskt inte att människor hade behandlat den så som den blir behandlad efter att den dött, om ni förstår vad jag menar... Hade Romeo och Julia fortfarande varit tillsammans om båda levt tills dom blev gamla? eller hade Jack och den nakna tjejen i titanic fortsatt att levt så lyckliga som dom gjorde på båten, och alltid uppskattat varandra?
Jag tror inte det. för det är först när man förlorat något som man vet vad man går miste om.  varför inte uppskatta folk när dom lever istället för när det är för sent..?

Sen har jag själv aldrig mist någon närstående så förmodligen har jag inte den blekaste aning om vad alla går igenom. Underlättar sorgearbetet att skriva eller bilda klubbar så är väl det ett jättebra alternativ, men jag vill bara inte att vi ska glömma bort varandra medan vi fortfarande finns kvar i livet...



Ska jag fortsätta vara "korthårig" eller ska jag spara ut igen?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0