Linda,

har precis slutat jobba och längtar något grymt tills imorgon. har vägt fram och tillbaka hur jag ska göra med dig, det finns väl inte en levande själ som vill att vi fortfarande ska vara tillsammans. förutom jag kanske? hade du velat träffa mig och allt det där hade läget varit annorlunda men just nu undrar jag bara varför i helvete jag inte bara gör slut med dig? är jag så feg?
men jag vet att allt kommer bli så förbannat annorlunda, hur vet man att det kommer bli till det bättre? jag kommer sakna så mycket, inte bara dig utan allting runtomkring. din lägenhet, dina kompisar, din familj, mariestad... om det här är slutet så vill jag aldrig höra något från/om dig igen. hur ska jag klara att du skaffar någon annan? men såhär kan vi ju ändå inte ha det...
jag vet inte om jag skulle klara att göra slut med dig för jag hade bara ångrat mig och velat att vi skulle bli ihop igen, därför tycker jag att det är bättre att vänta tills du gör det. då vet jag i alla fall att du är säker för hur mycket jag än överväger det här så kommer jag ändå alltid att komma fram till att jag vill vara med dig. som det verkar nu i alla fall.
Kan jag sjunka lika lågt som dig?
jag vet inte.
just nu vet jag ingenting om varken dig eller mig känns det som, och det tar emot vad jag än gör...

Varför kan du inte bara ringa mig och säga att du ångrat dig och att du vill att jag ska komma och titta på tv med dig ikväll? är jag så jobbig att vara med? varför vill du inte vara med mig? :(



usch vad jag tycker synd om mig själv. men den enda du tycker synd om är ju dig själv också så vad ska man göra åt saken?