Linda,

har precis slutat jobbet och solen skiner, vilket är underbart. det är torsdag idag och vem vet var man hamnar ikväll. jag trodde aldrig att det kunde bli värre men just idag tar det emot vad jag än gör, det gör ont i mig. varför kommer du inte bara tillbaka? jag blir så trött att jag bara vill skrika. vad gör du just nu? vad ska du göra i helgen? tänker du på mig? saknar du mig?
Men allt kommer att gå till det bättre och än så länge vet jag inte om det är dig jag saknar eller om det bara är att ha någon. när jag tagit reda på det ska jag göra något åt saken men så länge är det bara att fortsätta som vanligt.
igår var jag i alla fall inne i stan och träffade Becca. det var skönt att få prata av sig med någon som  inte hört mig älta samma saker 150 gånger tidigare. hon vet vem jag är och hon vet om mina tidigare snedsteg så när jag försöker "försköna" något/någon tar hon mig ner på jorden igen. det är så lätt att glida tillbaka till något gammalt när saker och ting inte riktigt är som dom brukar.
kanske var det meningen att just det här skulle hända?