Linda,

Dom är uppe på taken
alla är högt över staden
Sommarn snurrar fort
när vi bara snöar bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann




det finns inte en låt som är så laddad med minnen som just den låten. jag tänker på sannas dolce gabbana parfym blandat med lukten från en dålig cola-light grogg och öl samtidigt som vi dansar tryckare i våra Byggare Bob t-shirtar. det fanns bara hon och jag i hela världen, för just när den låten kom stannade allting till och dom enda som existerade just då var hon och jag och musiken. att dom andra satt och spelade kort och gapade eller skärde sig med bordsknivar på armen rörde inte oss, för när allt kom omkring så visste vi att vi alltid skulle ha varandra.

sommaren i sannas stuga kommer jag alltid att minnas. det var dagar när det enda måstet som fanns var att åka så mycket moppe man kunde och att äta så mycket popcorn att man nästan kräktes. det enda problemet på den tiden var hur sjutton vi skulle komma in i stugan när det satt en stor gräshoppa och vaktade... men det fanns alltid lösningar på våra problem, att ställa sig på moppen och hoppa in genom fönstret var lätt och genomtänkt och så helt plötsligt var hela dagen räddad igen.

tänk om saker och ting kunde vara sånna idag också, 4 år senare? när man ser problemet vid dörren så tar man fönstervägen istället och allting kunde fortsätta som vanligt :) ett underbart sätt att lösa problem på när man börjar komma in i vuxenlivets alla vändningar.
tänk att få en dag till på moppen med vinden i håret och sommarsolen i ryggen, utan funderingar om jobb och lägenhet och vem som förlovat sig med vem... det var en underbar tid enligt mig :)