Linda,

377 dagar.
jag kan inte ens avgöra längre om jag är arg eller ledsen. jag är arg på att kärleken är som den är och att saker och ting aldrig blir som man tänkt sig. jag är ledsen för att världens mest underbara kille inte har några känslor kvar för mig och inte vill vara tillsammans med mig. Jag vet inte vad jag ska göra, man kan inte tvinga någon att tycka om en och jag vet att du tänkt på det här länge och att det här antagligen är vad du faktiskt vill men jag kan bara inte fatta det. Jag trodde vi hade det bra och det var vår och allt fungerade men jag misstog mig uppenbarligen. snälla niklas gör inte såhär mot mig igen....! du fanns alltid där och tröstade mig när jag var ledsen och jag litade på dig till hundra procent så vad händer nu? kommer du sakna mig? jag saknar dig redan. jag vill se din skrattgrop när vi vaknar tillsammans på morgonen. jag vill inte vara utan dig. jag vill inte ta studenten utan dig och jag vill inte vara med någon annan än dig, jag vill inte gå och lägga mig ikväll och veta att du inte tänker på mig. jag vill inte vara utan dig, det går inte. jag vill bara ha dig.
det går inte få fram vettiga meningar som kan berätta hur mycket jag kommer sakna dig. det här händer bara inte.

Ännu en gång har jag världens underbaraste vänner som finns och stöttar i alla lägen.


Stanna kvar hos mig
För jag behöver ju dig

Ja, så snälla, snälla, snälla, snälla
Ja, lyssna, snälla, snälla, snälla
Ja, jag vet det är lågt att be
Men jag skiter i det

Och jag hatar, ja, att jag vet
Ja, jag vet - ja, jag vet du kommer ge
Allt du gav, ja - ja, allt du gav till mig
Ja, allt det där jag fick till en annan kvinna
Och inte till mig