30 augusti
när botten är nådd har man i alla fall fast mark under fötterna.
eller är det så? känns som att min fasta mark har försvunnit. du var min fasta mark och jag trodde aldrig du skulle kunna göra såhär mot mig. Du lovade att aldrig göra såhär mot mig, men vem kan lova en sådan sak? vart gick det fel den här gången? jag hatar mig själv för det som hänt mer än vad jag hatar dig. lämnar du mig igen vet jag inte vad jag gör för du har lovat att vi skulle försöka ett tag till. Men ännu en gång är det samma sak, är jag bara en kompis eller inte? du känner inte likadant som förut (igen). vad händer egentligen? vart ska jag ta vägen den här gången och återigen, vad är jag utan dig? jag älskar dig fortfarande trots att jag mår så sjukt jävla dåligt av att tänka på det som hänt. vi kan glömma det här och blicka framåt tycker jag, aldrig prata om det igen, men du vet inte om du vill. du tror att du kanske vill vara själv ett tag.
jag orkar verkligen inte gå igenom det här igen, ge mig en chans till så lovar jag att saker och ting kommer bli bra igen. jag vågar knappt tänka på att träffa dig nu för jag tror att så fort vi pratar eller ses så kommer du säga att du vill göra slut igen och då blir det samma sak igen. varför blir det såhär jämt?
tänk om jag lämnat dig ifred några dagar förra veckan och tänk om jag skulle struntat i att tjafsa om onödiga saker. tänk om jag inte jobbat den helgen och kanske skulle varit med, eller tänk om jag skulle sovit med dig (som jag först sa) den kvällen. jag tänkte att du skulle få gå ut själv med dina kompisar och sova själv eftersom det inte händer så ofta. varför gjorde du så? varför i helvete gjorde du så?
men livet går vidare antar jag och egentligen vill jag bara att du ska ångra dig och be mig om förlåtelse, säga att du älskar mig och att det aldrig kommer hända igen. men du vet inte om det kommer hända igen för du tycker att om du kan göra något sånt nu så är det något som inte stämmer och då kan det lika gärna hända igen.
ring till mig, prata med mig om vad vi ska göra i veckan/i helgen/nästa månad/nästa år, sov med mig och håll om mig, pussa bort det onda och gör allting bra igen. gör vad som helst utom att gömma dig från mig som du gör nu. jag vill ha dig här för mig själv bara för en dag , utan prat om vad som hänt eller om att du inte vet vad du vill längre.
jag skulle ge precis vad som helst nu bara jag fick spola tillbaka tiden och göra vissa saker annorlunda.
snälla, gör inte såhär igen!
Det känns som 1000 nålar
Jag går på krossat glas
Vi fann alla sätt att älska
Men ingen väg tillbaks
eller är det så? känns som att min fasta mark har försvunnit. du var min fasta mark och jag trodde aldrig du skulle kunna göra såhär mot mig. Du lovade att aldrig göra såhär mot mig, men vem kan lova en sådan sak? vart gick det fel den här gången? jag hatar mig själv för det som hänt mer än vad jag hatar dig. lämnar du mig igen vet jag inte vad jag gör för du har lovat att vi skulle försöka ett tag till. Men ännu en gång är det samma sak, är jag bara en kompis eller inte? du känner inte likadant som förut (igen). vad händer egentligen? vart ska jag ta vägen den här gången och återigen, vad är jag utan dig? jag älskar dig fortfarande trots att jag mår så sjukt jävla dåligt av att tänka på det som hänt. vi kan glömma det här och blicka framåt tycker jag, aldrig prata om det igen, men du vet inte om du vill. du tror att du kanske vill vara själv ett tag.
jag orkar verkligen inte gå igenom det här igen, ge mig en chans till så lovar jag att saker och ting kommer bli bra igen. jag vågar knappt tänka på att träffa dig nu för jag tror att så fort vi pratar eller ses så kommer du säga att du vill göra slut igen och då blir det samma sak igen. varför blir det såhär jämt?
tänk om jag lämnat dig ifred några dagar förra veckan och tänk om jag skulle struntat i att tjafsa om onödiga saker. tänk om jag inte jobbat den helgen och kanske skulle varit med, eller tänk om jag skulle sovit med dig (som jag först sa) den kvällen. jag tänkte att du skulle få gå ut själv med dina kompisar och sova själv eftersom det inte händer så ofta. varför gjorde du så? varför i helvete gjorde du så?
men livet går vidare antar jag och egentligen vill jag bara att du ska ångra dig och be mig om förlåtelse, säga att du älskar mig och att det aldrig kommer hända igen. men du vet inte om det kommer hända igen för du tycker att om du kan göra något sånt nu så är det något som inte stämmer och då kan det lika gärna hända igen.
ring till mig, prata med mig om vad vi ska göra i veckan/i helgen/nästa månad/nästa år, sov med mig och håll om mig, pussa bort det onda och gör allting bra igen. gör vad som helst utom att gömma dig från mig som du gör nu. jag vill ha dig här för mig själv bara för en dag , utan prat om vad som hänt eller om att du inte vet vad du vill längre.
jag skulle ge precis vad som helst nu bara jag fick spola tillbaka tiden och göra vissa saker annorlunda.
snälla, gör inte såhär igen!
Det känns som 1000 nålar
Jag går på krossat glas
Vi fann alla sätt att älska
Men ingen väg tillbaks
Kommentarer
Trackback
