Linda,

Jag känner inte igen mig själv. vad hände med Linda som inte bryr sig? allt jag gör påminner om dig och alla patetiska försök jag gör för att få dig tillbaka går åt helvete. Varför kunde du inte sagt att du slutat tycka om mig bara? Man kan inte tvinga någon att tycka samma sak som en själv så då hade saker och ting varit lättare. Men när allt detta beror på bristande tid så känns det bara dumt.. jag har tid, jag kan anpassa mig.
varenda låt på radion påminner om dig och "den här låten tyckte du om, den lyssnade vi på". Att sova är näst intill omöjligt för att det enda jag kan tänka på är att du inte kommer ligga bredvid mig och hålla om mig och att jag inte kommer få vakna upp tätt intill dig. Det känns så overkligt alltihopa. vad händer nu? kommer vi ses igen? hur ska jag vara mot dig? ska jag fortfarande höra av mig eller är jag tjatig då? För det absolut enda jag vill är att höra av mig för du får mig på så mycket bättre hurmör!
Det värsta är att du är så stöttande. "hör av dig Linda om du tycker det blir jobbigt". Jag tycker det är jobbigt men jag kan inte med att höra av mig hela tiden. Du vill inte längre. det är bara att acceptera läget. det blir inte bättre av att tjata  men gud vad jag önskar att det hjälpte. 

vad kommer du göra nu istället på helgerna? Vad kommer jag göra?
snälla, snälla, snälla. Kom bara tillbaka.