Linda,

Den här helgen satte tiden sina spår på oss två och jag vet inte vad jag ska säga eller göra för att få allting tillbaka till när det var bra mellan oss. Minsta lilla grej förvandlas till det största bråken och blir till ännu en anlednig till att inte vara ihop med mig. för det är just så det är, det är jag som gör fel och det är du som tvekar. Att tänka på att du två gånger den här helgen försökt få mig att inte umgås med dig på ett tag eller kanske till och med göra slut känns helt sjukt för min del. jag älskar dig och jag vill bara vara med dig men jag är också helt medveten om att jag måste bättra mig. Det känns patetiskt att säga att jag inte skulle klara mig utan dig - för det skulle jag, men känslan av att kanske aldrig mer få pussa dig godnatt eller hålla om dig när vi ser på film får mig att vilja böna och be dig om att försöka tänka bort hur dum jag är ibland och fortsätta vara tillsammans med mig ändå. För jag vågar inte ens tänka på hur det skulle vara utan dig.. Men självklart är det inte så lätt. Jag vet att anledningen till att vi fortfarande är ihop nu är att det faktiskt var precis så jag gjorde igår och att du nu är rädd för att göra mig ledsen istället för att faktiskt ha ett uppehåll? Jag vill verkligen inte tvinga dig till att vara tillsammans med mig men att veta att du inte vill träffa mig på kanske en vecka och att du funderar över om du verkligen vill vara ihop med mig gör att jag önskar att jag kunde tvinga dig.. Men den här gången tänker jag verkligen försöka att inte tjata och låta dig ta den tid du behöver för dig själv. kanske är lite tid ifrån varandra det som behövs för att få lite perspektiv över saker och ting och förhoppningsvis kanske det blir bättre mellan oss?  jag tänker verkligen försöka att bli en person som är lättare att vara tillsammans med för jag vill fortfarande leva hela livet med dig.

I vilket fall som helst så älskar jag dig Niklas Pettersson, hur du än väljer att göra.