Linda,

inatt sov jag ensam, det gick konstigt nog bra bättre än förväntat. Kan det ha varit för min och sannas sjungande igår som  gjorde mig så trött? jag vet inte. klumpen i magen fanns dock kvar när jag vaknade och jag mår illa. är det såhär det ska vara? det var som jag sa till hanna, när jag drömmer är vi fortfarande tillsammans men när jag vaknar kommer verkligheten tillbaka  och jag vill bara kräkas. Men idag är mina tankar någon annanstans, hos folk som behöver den mycketmycket mer. jag lider med er allihop och det finns inga ord just nu. jag önskar att jag kunde få er att må bättre men  antar att det enda jag kan göra är att visa att jag finns här.
det är ingen bra dag överhuvudtaget idag för någon, så  det minsta jag kan göra är väl att sluta tjata om mina problem. men en arbetskamrat sa det till mig när jag sa samma sak till henne att man inte alltid kan tänka på alla andra, även om folk har större problem än sig själv måste man ändå få vara ledsen över sina egna , annars skulle det inte fungera. jag har faktiskt världens bästa arbetskamrater och det känns verkligen att efter allt som hänt det senaste så står vi varandra ganska nära.
idag ska jag i alla fall till vakansen och gå datakursen för att kunna lägga mitt eget schema. just nu känns det som att  jag kan jobba  när som helst men det kanske ändras det också? jag kanske träffar någon som vill åka på semester med mig eller hjälpa mig om jag flyttar. jag vill ha någon nu,  någon som  vill träffa mig och längtar efter mig, någon som kanske ser en framtid med mig och som aldrig skulle göra något dumt mot mig. jag vill inte vara ensam, inte nu i alla fall. jag behöver någon nu och jag vet att det måste finnas någon nånstans. även om han inte är du.