14 december
slutade jobbet halv tio igår och i ungefär samma veva bestämde jag mig för att vara lite crazy och följa med niklas till allingsås. så nu sitter jag alltså här i en husvagn utan toalett och rinnande vatten. känns obehagligt bekant med ölandsresan och jag blir nästan bakfull bara av att kliva in i husvagnen. sängen är något mindre än den vi hade på öland men annars är allt sig likadant. niklas slutar klockan sex och under tiden får jag underhålla mig bäst jag kan, blir lite långsamt men det var faktiskt skönt att komma hemifrån och få lite semester även om det bara är för en dag.
imorgon ska jag in till stan för påbyggnad av naglarna, kanske köper någon ny klänning till helgen också om jag hittar någon. på fredag bär det förmodligen hem till sannas bror och på lördag är den efterlängtade db-kampenfinalen i bygdegården!
finns det någon tid över i veckan åker jag nog bort till niklas och julstädar lite. snart ska granen in och lika snabbt är väl julen över men man gör vad som ska göras.
12 december
letar spontansaker att göra (som för 2 månader sen var det enda jag gjorde) men har nog tappat lite hur det går till... kan det gå så fort att glömma av hur man raggar en fest? folk har blivit tråkiga eller också är det jag som är tråkig. ikväll skulle jag bara vilja göra mig i ordning och börja dricka för att sedan hamna på något okänt ställe med trevliga människor. kan det vara så att jag saknar mitt singelliv? för just för tillfället känns det så himla avlägset till nästa helg då jag faktiskt har saker bestämda, och just för tillfället saknar jag människor jag knappt ens kände men som var med mig under nästan två månaders tid.
det är inte samma sak att ha en pojkvän som man bara träffar på helgerna, ibland kanske bara en gång i veckan. För mig är detta inte någon skillnad emot vad det var när vi inte var ihop. och det var skillnaden jag ville ha, inte en massa krav...
visst är jag tjejen som aldrig blir nöjd?
10 december
A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust
She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away
And the shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow
A hero of war
Is that what they see?
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it's a flag that I love
It's the only flag I trust
9 december
igår vart jag inne i stan efter jobbet och letade julklappar. det gick sådär och jag slutade som vanligt utanför gina trico med en kasse nyinhandlade kläder - till mig själv. efter det följde jag med Becca till hennes och Emils nya lägenhet som var så fin så :)
idag åkte jag ännu en gång in till stan efter jobbet och handlade julklappar. gick dock inte bättre än gårdagen så jag gav ganska snart upp och åkte hem till Hanna istället. det som hände sen är en hemlis ;)
idag fick jag svaret om ansökningen till högskolan. 125:e reserv så jag antar att jag just nu behöver ett underverk. kan däremot inte säga att jag är besviken, eftersom att jag lovat mig själv att flytta om jag inte kom in nu till våren. Nicke har lovat mig en stor garderob från ikea med spegeldörrar om jag flyttar in hos honom så för tillfället känns det ganska lockande faktiskt. men den som lever får se...
idag brann kalles verkstad ner. mycket tråkigt..
7 december
jag kan berätta hur lätt som helst hur ledsen du gör mig, hur elaka folk kan vara och sätta ord på just den känslan som fanns när du gjorde slut/var otrogen/när man fick samtal om att någon dött eller liknande. men när det kommer till att förklara hur lycklig man är finns det oftast inga ord som räcker till.
idag skulle jag vilja förklara hur glad du gjorde mig i helgen och hur roligt jag haft det med dig. jag skulle vilja förklara hur underbart det känns att sakna dig på det längtansfulla sättet, när man inte får ont i magen eller vill gråta, utan den varma känslan som lägger sig i hela kroppen och värmer en, oavsett hur kallt det än är ute. jag skulle kunna hålla på hur länge som helst med att vrida och vända på meningarna, försöka hitta bra uttryck och fina ord som beskriver just oss, men jag tycker ändå inte att det blir riktigt bra. för min del spelar det ingen roll för jag får ändå känna vad jag känner men ändå skulle jag vilja kunna förklara känslan jag får när du tittar på mig, för jag tror att folk lättare skulle förstå då.
Denna veckan jobbar jag 7 dagar i sträck. där fick man för att man var ledig hela förra veckan...
2 december
igår åkte jag i alla fall hem till Hanna och drack lite öl. vi körde kenny till falköping och åkte sen hem och tittade på film. kort sagt, en bra arbetslös dag :)
1 december
det jag egentligen vill höra är att allt kommer bli bra den här gången och att han inte kommer vara med någon annan igen, för allt det där andra ni säger tänker jag redan på säkert tio gånger om dagen. och allt det där som hänt dom senaste två månaderna har jag funderat över fram och tillbaka ända sedan jag först fick reda på det. och det är väl klart att jag undrar hur en människa som samma dag säger att han älskar mig och aldrig skulle kunna vara otrogen mot mig senare under kvällen faktiskt är det, och inte bara en gång. vart fanns jag i dina tankar just då? kommer det bli såhär igen?
så snälla, jag sköter alla dom där negativa tankarna om oss så himla bra själv så jag behöver faktiskt ingen hjälp med det.
30 November
när jag kom tillbaka till lägenheten var tvätten klar men när jag tog ut den märkte jag att jag glömt att lägga i tvättmedel och sköljmedel så det var bara att göra om allt en gång till!
för att trösta mig gick jag och mamma på stan en stund och tur var väl det för hittade massa roliga saker :) borde egentligen inte köpa mer nu innan jul men jag kan bara inte låta bli...
imorgon jobbar jag en kortdag men det är alltid nått!
...Det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll
Är du en av de som var där när det hände?
Eller saknade du någon du en gång trodde du kände
Är du en av de som gråter när ingen ser på
Är du en av de som berörs ändå
Jag ser mig i spegeln med ögon röda av gråt
Jag tänker hur gick det till hur bar de sig åt
Min lillebror går ut och vi vet aldrig vart han ska
Jag blir så rädd när jag tänker att det kunde vart han eller jag
Aldrig mer ung eller aldrig mera fri
När det handlar om barn har vi rätt att ta någons parti
Men ni vet hur det känns när röda ögon ser svart
Och jag sänder en tanke till dig som ligger sömnlös inatt
Alla som vill ta en stund och fundera
När ska vi göra mod av sorgen och börja agera
Nu städar man gatan och snart försvinner alla spår
Och vi fortsätter växa fast han förblir 16 år
25 november
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
inatt var första gången jag tänkte på vad som kanske skulle kunnat bli. Kanske är det nu man börjat förstå allvaret, jag har alltid haft svårt att smälta saker prekcis när jag fått reda på dom.. gör jag rätt eller fel? det här var aldrig meningen och tanken på vad det är jag ska göra känns så himla fel, trots att jag vet att det är rätt just nu.
du fick aldrig välja.
24 november
igår vart jag på bio med Jenny, vi tittade på New moon som var grym! nu väntar vi på att trean kommer ut.
Niklas har i alla fall köpt en ny säng, nya täcken och ett nytt påslakanset. jag vet inte om det hjälper men det kanske är lite plåster på såren i alla fall. fortfarande är saker och ting inte som jag vill att dom ska vara men vem hade förväntat sig att det skulle gå på nolltid? och jag antar att det som inte dödar oss bara gör oss starkare...
19 November
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen?
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
17 november
alla är högt över staden
Sommarn snurrar fort
när vi bara snöar bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann
det finns inte en låt som är så laddad med minnen som just den låten. jag tänker på sannas dolce gabbana parfym blandat med lukten från en dålig cola-light grogg och öl samtidigt som vi dansar tryckare i våra Byggare Bob t-shirtar. det fanns bara hon och jag i hela världen, för just när den låten kom stannade allting till och dom enda som existerade just då var hon och jag och musiken. att dom andra satt och spelade kort och gapade eller skärde sig med bordsknivar på armen rörde inte oss, för när allt kom omkring så visste vi att vi alltid skulle ha varandra.
sommaren i sannas stuga kommer jag alltid att minnas. det var dagar när det enda måstet som fanns var att åka så mycket moppe man kunde och att äta så mycket popcorn att man nästan kräktes. det enda problemet på den tiden var hur sjutton vi skulle komma in i stugan när det satt en stor gräshoppa och vaktade... men det fanns alltid lösningar på våra problem, att ställa sig på moppen och hoppa in genom fönstret var lätt och genomtänkt och så helt plötsligt var hela dagen räddad igen.
tänk om saker och ting kunde vara sånna idag också, 4 år senare? när man ser problemet vid dörren så tar man fönstervägen istället och allting kunde fortsätta som vanligt :) ett underbart sätt att lösa problem på när man börjar komma in i vuxenlivets alla vändningar.
tänk att få en dag till på moppen med vinden i håret och sommarsolen i ryggen, utan funderingar om jobb och lägenhet och vem som förlovat sig med vem... det var en underbar tid enligt mig :)
16 november
helgen som kommer tänkte jag ta ledigt på för nu är det dags att ha roligt igen tycker jag :)
11 november
igår följde jag med niklas när han köpte ny säng och efter det åkte jag och hanna med till travet. vi åkte runt med bilen på travbanan för att göra lite reklam åt peab och så satt vi i klubbstugan och drack varm oboy. förstog efter någon timme hur man läste av vilka hästar som sprang men vi tippade aldrig på någon, det verkade för avancerat. i vilket fall som helst så vart det roligt att göra något annorlunda för en gångs skull :)
idag ska jag bara njuta av min sista lediga dag, för från torsdag-lördag är det bara kvällsjobb som gäller. vilket betyder att jag inte kommer ha något liv den här helgen. på fredag under förmiddagen ska jag i alla fall fixa naglarna igen, vilket ska bli himla kul :)
10 november
Du frågar mig ibland
Vad jag vore
Utan alla dessa band
Om rädslorna jag har och om kraften som det tar
Om svaren inom mig vore klara skulle jag säga dem till dig
Svaren ska jag ge en dag ska du se
Den natten mormor dog och blev ängel
Blev jag tilldelad ett mod
Att livet är för kort höll jag på att glömma bort
Jag minns allting så lätt
Det är sommar
Du är 19 och jag 21
7 november
idag är det äntligen dags för bygdegårdsfesten!
och just nu börjar en överläggning om hur jag vill att resten av mitt liv ska se ut.....
inte bra.
5 november
ska iväg och jobba kväll snart och likaså imorgon. på lördag är det dags för pubaftonen och jag kan inte komma ihåg att det snöade förra året när vi var där?
mysfaktorn är i alla fall hög när det är sånt här väder. det enda man vill göra är att ligga inne med tända ljus och mysa i en varm säng. idag längtar till och med jag till julafton.
4 november
en bukett med röda rosor och ett kort med en önskan om att bli förlåten.
i två månader har jag väntat på något sånt här och nu när jag väl fick dom gömde jag dom direkt bakom dörren. jag kunde inte titta på dom utan att tänka att om det här skulle varit för två månader sen skulle allt varit bra nu, men allt är inte bra och jag undrar om saker och ting någonsin kommer att bli bra?
idag verkar det som att jag är ledig och ikväll är det äntligen greys-kväll igen!
3 november
Och jag vill inte följa med
Det har regnat hela sommarn och jag känner med det
Jag ville vänta tills du fråga och du frågade tillslut
Jag hörde sånger i mitt huvud men dem kom aldrig ut
Och jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Och jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig
Och jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
Och jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig
Du ville prata häromdagen
Och helt plötsligt blev det tyst
Jag undrar vad som hände
Vi som skrattade nyss
Du trodde säkert att jag hoppats
På nått som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
Aldrig ställt några krav
vi lever en sekund i taget, och sekunden är just nu
2 november
idag är jag precis genomförkyld men ska ändå bort och jobba ikväll. man har ju inte tid att bli sjuk nu direkt..
gå vidare eller stanna kvar?