29 september
Jag står stilla i ett ögonblick av ovisshet och en känsla av att du inte vet om det är mig du saknar eller om det är "någon". Trycker på rewind och ser hela vårat gemensamma liv flyga förbi i snabbspolning. från första natten tillsammans, sms:et du skrev att du hade försökt hålla dig hela dagen från att höra av dig men att det inte går, fram tills otrohet, separation och en känsla som går sönder så fort man tar på den. likt ett kristallglas, skärvorna ligger där på golvet men vi vet inte hur vi ska få ihop dom. Och vissa delar är borta, andra för trasiga för att ens kunna sätta ihop igen.
Men om vi pausar istället och ser alltihop från ett annat perspektiv? Om vi struntar i kristallglas och att livet är som ett kassetband. Om vi ser utifrån våra egna misstag och försöker ge det en annan lösning, om vi limmar ihop alla skärvor och låter hålen som blir fyllas av något annat? Du säger att det är för sent men jag har aldrig haft någon sån känsla. hur vet man när man gett allt som går och det bara inte finns mer? för jag har så otroligt mycket kvar att ge om du bara vore villig att ta emot det.
27 september
26 september
tacksam för tips!
JAG VILL
25 september
You said that it was still stolen
But it just didn't beat anymore
I guess when it's done falling
It's just lying dead on the floor
24 september
idag blir det bastu hos jennys föräldrar, ska bli mysigt :)
23 september
men så vaknade jag och såg mina bleka ben som inte sett solen sedan förra sommaren. fan.
22 september
Min största rädsla är att du skulle hitta någon annan och bli så förbannat lycklig med henne och älska henne mer än du någonsin kunde älska mig. Jag är precis livrädd för det, men jag är också helt medveten om att jag inte kan påverka ett enda jävla piss. vad är då meningen med kärleken om man hela tiden ska tro att den när som helst kan sluta?
äkta kärlek är när man hellre ser personen lycklig med någon annan än olycklig med sig själv, men jag är alldeles för egoistisk för det. om ett tag kanske, men inte nu. inte imorgon och inte i år. inte nästa år heller för den delen.
men oavsett vad som händer för hemskheter; människor dör, saker och ting förändras, så fortsätter alltid tiden att gå och tiden läker förmodligen alla sår? det uttrycket har jag aldrig trott på. jag tror att man lär sig att leva med ärret som finns kvar efter såret, men aldrig att det försvinner helt. och hur rättvist är livet i så fall?
20 september - Kan man ändra framtiden?
det finns bra dagar och dåliga dagar.
dom bra dagarna är när du saknar mig, svarar när jag ringer på ett sött och humant sätt, du kanske till och med säger att du faktiskt vill träffa mig. -sådana dagar kommer inte så ofta.
sen finns det dom dåliga dagarna. När allt jag säger irriterar dig och du inte ens kan se på mig, när du säger flera gånger om dagen att du inte vill träffa mig mer för att nu är du helt säker, du vill inte ha mig längre. Men så kommer det en bra dag igen och du saknar mig och ångrar allt du sagt och jag går på allt igen. det är som en ond cirkel, det finns inget slut och jag är helt fångad i det här.
ena dagen kan du ligga och hålla om mig och pussa mig och berätta hur underbar jag är och dagen efter kräks du i princip galla över mig. Just när jag känner mig som mest självständig och står på mina egna ben raserar du allt igen. du vill ha kontrollen över mig och jag undrar om det här verkligen kan vara äkta kärlek?
för jag hade en dröm om att kärlek var något fint. inte en klump i magen och en stor nervositet för att ringa, rädd för att du skulle ha en dålig dag och skälla ut mig. jag trodde man skulle vilja träffas ofta och då inte bara på den enas villkor. jag trodde kärleken innebar att skutta omkring på moln och att dagarna bara flög förbi, inte något stämningshöjande eller sömntabletter för att ens orka gå upp på morgonen.. Men det finns inget annat att välja på.
14 september
du var här och grät igår. jag vet inte varför men du sa något om att du ville ha mig samtidigt som du inte ville det. men det spelar ingen roll för det finns inga nycklar eller foton eller lampor kvar att hämta. du har fått allt som går att få av mig och jag vet inte varför jag höll om dig igår och frågade om du ville stanna.
Du säger att du aldrig tyckt om någon så mycket som mig men ändå väljer du att gå, hur går allting ihop? saknade dina armar som alltid höll om mig när allt var svårt och saknade dina tröstande ord och pussar när ingenting blev som jag ville.
du kanske bara behöver lite tid?
12 september
du viskade nåt i allt jag tog mig för
du värkte som en borr i mina snedsteg
allt i mig var fult och ingenting
jag hade mätte sig med ditt
jag vill bara visa dig nåt stort
jag kanske har nåt som du beundrar
jag drömde att du lyssnade
att du hörde nåt i mig som du förstod
nu skulle jag inte säga nej
till en fribiljett mot himlen
är du ute nånstans?
inatt så drömde jag om dig
och det väckte gamla minnen
jag fick aldrig nån chans..
jag hoppas det ser ut som att jag vet
fast jag har faktiskt ingen aning
och du viker mina knän
jag svarar på ett språk jag inte kan
och kommer undan med en varning
och du är alltid suverän
9 september
"Du måste börja tänka på dig själv Linda"
"men vad tänker jag på nu då?"
"du tänker inte alls"
Och kanske ligger det något i det. Jag har saknat att kunna ringa när jag vill och att kunna ses regelbundet, utan att det är enbart när du känner dig ensam. men det gick i en vecka. är jag så fruktansvärt jobbig att vara med? Nu har jag fått allt bevisat, precis som jag ville men ändå blundar jag för vad jag egentligen borde göra. Jag kommer hålla kvar vid den här känslan tills något drastiskt händer.
tur att det finns röda torsdagar.
8 september
det har faktiskt gått rätt bra med sparandet men nu börjar jag känna hur det kryper i fingrarna. jag vill göra av med pengar! jag vill ha nya saker till lägenheten, köpa nya kläder och skor och framför allt; gå ut på krogen igen. så imorgon bär det av till skövde för att sänka några kalla, ska faktiskt bli grymt roligt.
annars händer det inte så mycket mer just nu. jobbar i princip varenda helg och ikväll ska jag till mariestad.
jodå.
3 september
bara två månader kvar till den bästa tiden någonsin. tattueringen är gjord och jag har till och med nästa vecka inbokad med jobb. Du har en mycket stor del i det här för nu känns det som att allt kommer lösa sig...
