Linda,

var snäll och lämna mig utanför erat gnäll. jag vill inte ha någonting mer med någon av er att göra.









det är över nu.

mår så illa av alla förhållanden. jag vill inte höra hur söt din pojkvän är och hur mysigt ni  har det som sambos, jag skiter fullständigt i alla gulliga sms du får och hur nykära alla verkar vara precis just nu. jag struntar i att hösten är på väg och att det är då ingen vill gå ut utan bara ligga hemma med tända ljus i ett varmt bad och se på film medans löven trillar av utanför. jag struntar i att julen kommer förr eller senare och att det inte blir något gemensamt julgransletande eller att ens vakna tillsammans med någon på julafton. jag sparar in så förbannat mycket pengar på att inte köpa någon julklapp som ändå aldrig används, och jag sparar så mycket energi när jag inte är med på all kärleksskit (som för övrigt aldrig kommer hålla på så för alltid ändå), att ni kommer undra varför ni aldrig var singlar den ensammaste tiden på hela året.

det är konstigt att det kan pirra så efter två år.

bestämde mig för att lägga alla problem på hyllan för ett tag och bara fokusera på mig själv och vad jag vill (precis så som du gör). och förvånansvärt nog fanns det visst ett liv utanför dig och mig. gjorde en snabb koll på kontot men bestämde mig för att ignorera dom siffrorna. bokade tid hos frissan och tatueraren. började kolla lite smått på andra lägenheter/jobb/utbildningar främst i göteborg och kollade upp en 4 veckor lång thailandsresa.

det jag behöver är att komma bort och få annat att tänka på. jag vill inte riskera att träffa dig någonstans, egentligen någonsin, så länge du inte är helt säker på att vi ska försöka igen.

det finns en miljon saker jag vill göra men inte har råd med. saker som jag vet får mig att må bra. för jag hade en bild av hur det skulle vara att bo ensam, det skulle vara matchande allting (för sånt kunde ju inte niklas), det skulle se snyggt och modernt ut och det skulle alltid vara städat (bara för att visa att niklas har det så jävla fult och stökigt). men pengarna räckte aldrig till och utseendet på min lägenhet skulle man nog kunna beskriva med ett enda ord - loppis. det är sunkigt och sakerna jag köpt är billiga saker för att jag inte har råd med annat. städningen är glömd för längesen och det ligger kläder överallt, jag har inga lampor och inga tavlor.  
Jag hade bestämt för ett tag sen att elvis skulle få en kompis så han slipper sitta hemma så mycket själv, men har jag råd med det? nej.
jag skulle köpa ny tv för vem vill vara 20 år och ha en tjockis tv men det kan jag ju fetglömma.
jag ville åka utomlands nu till hösten men om 39 dagar blir jag lasrad och då kommer jag absolut inte få semester och pengarna räcker väl knappt till göteborg en helg.
jag ville tatuera mig NU och färga håret och fräscha upp garderoben för just nu känner jag mig själv som lika sunkig som min lägenhet.

blir det inte bättre snart säger jag upp lägenheten och flyttar hem till mamma och pappa.

ville så gärna ringa dig och berätta hur allt är just nu men vågade inte. jag orkar inte höra att du inte saknar mig och att livet är så himla mycket bättre utan mig. ville åka hem och lägga mig i badkaret hos dig och låta dig hålla om mig men gråter bara så fort jag tänker tanken. du kommer inte tillbaka den här gången va? jag var visst inte den rätta och du älskade mig visst inte så mycket som du sa... jag är så rädd för att höra dig säga det att jag hellre inte pratar  med dig alls än att få höra sanningen igen. jag lever i min drömvärld där du fortfarande betyder allt och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den... jag är den naivaste människan som vandrat på denna jord, tyvärr.

54 dagar sedan jag flyttade ifrån dig och vi bestämde att börja våra egna liv. 7 veckor sedan, två månader och jag har inte kommit någon vart.




Baby please come back
It wasn't you
Baby it was me
Maybe our relationship
Isn't as crazy as it seems
Maybe that's what happens
When a tornado meets a volcano
All I know is
I love you too much
To walk away though

har väl aldrig någonsin bott  i en sån stökig lägenhet som nu. ser liksom ingen vits i att städa eller diska när inte niklas kommer hem och berättar för mig hur duktig jag varit..
att duscha är tråkigt för det gjorde vi alltid tillsammans förut. även om han duschat på träningen så gjorde han det alltid en extra gång bara för att få duscha med mig.. och att laga mat ska vi inte ens tala om. tror jag har lagat mat 3 gånger sen jag flyttade hit. det är tråkigt att inte ha någon att prata och skoja med under tiden och det är tråkigt att äta själv. baka gör jag heller aldrig längre, vad är vitsen när man får äta allt själv?
sova är tråkigt för att du inte finns där och håller om mig, titta på tv är tråkigt för att du inte sitter bredvid och tjatar om att du vill se på fotboll, gå hem från jobbet är tråkigt för det finns ingen som möter mig och pussar mig vid dörren, att vara borta är tråkigt för det finns ingen som ringer och är orolig på fredagarna.....


det var roligt ett tag men nu hatar jag mig själv för att du klarar dig bättre än mig.

kommer du ihåg när vi var inne i våran soduko-period? när vi gick och la oss jätte tidigt bara för att hinna lösa så mycket som möjligt..? vi låg tätt intill varandra och sa ingenting utan bara lät hjärnan arbeta med något vettigt. det var skönt att ha dig bredvid för allt kändes så självklart då.

minns du när vi alltid berättade för varandra hur mycket vi älskade varandra? det var det sista vi hörde innan vi la oss och det första vi fick höra när vi vaknade. Minns du att du alltid skickade sms till mig från jobbet när du visste att jag vaknat bara för att veta om jag sovit gott?
det var inga tvång då utan du gjorde det för att du ville.

minns du när vi bråkade så saker och ting flög i rummet och vi skrek på varandra tills rösten nästan inte bärde? Minns du att vi började gråta båda två och höll om varandra och bad om ursäkt tills hjärtat nästan sprängdes i bröstet.
det var inga svårigheter att sluta bråka då för känslorna för varandra var viktigare än att ha rätt.

jag minns värmen som var när du kom hem efter en dag på jobbet och vi kramades och saknade varandra efter bara några timmar. jag minns alla fula danser och sånger vi gjorde för varandra för att reta den andra till skratt. jag minns alla middagar, all kvällsmat och frukost som tillbringades tillsammans framför tvn tätt intill varandra. jag minns alla dåliga ursäkter på fredagkvällarna när man bara ville ligga tillsammans i badkaret hur länge som helst och inte alls gå ut och festa. jag minns alla gulliga samtal, alla brev, alla ord som blev sagda den tiden,
Och det är just därför jag håller på att bli galen....