blundar
Om jag blundar riktigt hårt så kanske jag vaknar med en annan verklighet?
slentrian
har kommit på att jag kanske trivs med den här bloggen mer ändå? bara för att jag är lat och inte orkar fixa någon bra layout så gick jag över till finest där det var lätt som en plätt att bara ladda upp en bild som framsida. får hitta någon som kan hjälpa mig/försöka mig på det själv.
något jag tycker är så himla tråkigt är bloggar utan bilder och där brister blogg.se lite. tycker det tar tid att ladda upp och så¨vidare. ska nog ge mig ut på jakt efter den perfekta bloggsidan!
nu skiter jag i det här
Lämnar den här gamla bloggen för att blotta mig på ett annat ställe:
välkomna!
kanske kommer några inlägg då och då här ändå ;)
2 februari
Nu har jag fått lånet. det var inte alls något problem med att inte vara fastanställd men förmodligen kommer ni se mig på lyxfällan nästa år för nu har jag fått mitt mastercard också. tur att jag har niklas som lugnar ner mig lite ibland när jag får köpnoja.
är i alla fall ganska nervös, är inte alls lika säker på allt jag bestämde mig för i fredags. vill jag ha det så? tänk om det blir fel? Och nicke blir galen på mig när jag pratar om det var eviga dag... få det gjort bara!
idag fick jag i alla fall min favoritsjukdom igen. skönt.
Bröst
Hej alla glada och alla lättretade flickvänner.
Jag är en sån människa som kan störa ihjäl mig på vissa personer, speciellt om dom försöker på något sätt och vis att knäcka mig. tror jag har en dold stora-syster-fetisch som gör att jag bara älskar att reta folk som tar åt sig (mobbare?), jag får en litenliten kick och sträcker lite extra på mig - någon faktiskt är avundsjuk!
MEN så kommer det vissa kommentarer som får en att undra över mognad. att klanka ner på någons förhållande är aldrig schysst och speciellt när man inte har en aning om vad man pratar om. sen har jag lite överseende med vissa saker för jag vet att du inte har så många andra och då reagerar på ett visst sätt. det är okej, även om du är så pass gammal som du är.
i fredags var vi och testade bröst,.
japp där kom det ut på bloggen! ingen apelsinsommar här inte!
20 januari
har legat hemma med feber nu i tre dagar. spydde första dagen och var allmänt hjälplös (varför bor man inte hemma i dessa lägen?) och haft ont i halsen. mår lite bättre idag men vet inte om det är för att jag knarkar värktabletter. hatar känslan som kommer när man helt plötsligt mår så bra efter att ha tagit en ipren att man ska börja göra lite nytta, när man glad i hågen går ut i köket för att diska och håller på att svimma av ansträngningen. ligger jag i planläge i soffan mår jag skit bra, står jag upp - långt ifrån bra.
och så är det ju det där med rökningen. för att sluta med rökning måste man vara dödssjuk och fastspänd någonstans. första dagen gav jag mig huttrande/svettandes ut på trappan för att vara med om världens värsta feber-rökupplevelse. dag 2 sa niklas åt mig att röka ut från fönstret som är strängt förbjudet hos min nazi-hyresvärd. kan säga att det var hundra gånger värre än när jag tjuvrökade hemma eller på jobbet. minsta lilla ljud gör att jag sprätter iväg en nytänd cigg i snön. ska jag röka liggandes i soffan? verkar vara enda lösningen..
och i helgen är min lediga helg. typiskt.
du knyter knutar och ni trasslar upp dom
att flytta ihop är mysigt och det bästa som händer just då. det ska vara en framtid, en början till något nytt. kul att titta på möbler, bestämma tapeter, drömma om hur underbart det kommer vara att alltid vakna tillsammans...
utan att skriva för mycket mådde jag bättre förr. och jag vet precis hur jag skulle göra om jag fick leva om den senaste tiden.
mardröm?
sitter på en strand och blickar ut över vattnet. det är skymning men fortfarande nästan lika varmt som på dagen. tänker på snön hemma, är det tillåtet att ha det så bra medan folk på andra sidan jorden har det så kasst? det enda som kyler någorlunda är den kalla ölen som blir blöt på utsidan på grund av värmeskillnaden. sluter ögonen och när jag öppnar dom igen är det svart ute, det är aldrig solnedgång lika länge i thailand som i sverige så det gäller att inte blinka om man vill se den.
vågorna är starka vissa kvällar, men det man ska akta sig för är underströmmarna. innan man vet ordet av kan man dras ut med en kraft som gör att man inte vet vart ytan är längre. där är allt bubblor och svart och marelden är inte lika fin längre.
Men så börjar hjärtat slå och vågorna är lite högre än innan, folk tittar konstigt och jag känner mig kall. det börjar i fötterna och klättrar sig uppåt tillsammans med en jordbävning som gör att hela jag skälver. svimmar och lever en mardröm fram tills jag vaknar och resten av mardrömmen kommer. vad var verkligt? känns som jag drunknat, lungorna är fulla med vatten och jag är på sjukhus med respirator. "har hon blivit såhär förut?", "Linda du gör mig orolig", " jag tror hon försöker säga något". en obeskrivlig smärta i bröstet tar över allt och jag börjar höra EKG-ljuden igen. lever jag nu? vaknar plötsligt upp på stranden där jag dog och allt spelas upp igen. minns att jag tänkte att man inte alls ser livet passera i revy, det är bara minuterna innan man dog som man för evigt är dömd till att se igen. smärtsamma minuter. ber jenny säga förlåt till mamma och pappa, och att jag älskar dom. börjar vadslå med gud om du låter mig leva igen så lovar jag.... om jag får några timmar i livet till så jag hinner ringa hem så lovar jag... snälla du, katterna behöver mig...
det enda som inte fick mig galen var tanken på niklas. det slog mig att jag älskar honom, han kan få allt bra igen. ville ringa och höra hans röst men visste fortfarande inte om jag levde, hade jag vunnit vadslagningen? dagen efter grät vi nog allihop. ni var oroliga och jag var livrädd, vad hände den där kvällen egentligen? just den dagen var hemma så långt bort..
21 december
alla skaffar förhållanden till vintern för att det är SÅ mysigt, sen gör vi slut till sommaren.
om du repar upp historien, fast den är så dum
tanken på att få välja nya tapeter, att möblera en stor luftig trea med fina möbler och en carpe diem säng får mig att glömma lite...
Men jag minns ju fortfarande hur det är varenda gång. du lever i din cirkel och jag är fast i den, vilket jag vill eller ej. historian spelas upp om och om igen och jag vet så väl hur det slutar varenda gång, men den här gången vet jag inte om jag kommer klara det.
jag vågar inte längre. jag vill så gärna men jag är helt livrädd.
så länge jag strävat efter det här men vad händer en fredagkväll när jag jobbar? hur vet jag att du inte ljuger för mig igen? (eftersom du aldrig berättat för mig när du varit otrogen, bara ljugit om det). hur reagerar jag den här gången när alla "våra" saker delas upp och jag ännu en gång får reda på att du haft sex i "våran" säng i "våran" lägenhet?men det betyder ju inget, du var ju bara jävligt full och nu vet du att du vill ha mig igen.
så då är vi tillbaka på ruta ett igen.
We're smiling but we're close to tears
börjar komma ikapp allt som ska göras när man kommer hem men undrar fortfarande vart alla tagit vägen?
den jag minst trodde skulle sakna mig har varit den enda som frågat om att träffas, så vad gör man? livet går vidare antar jag och jag bara följer med. snön öser ner utanför men jag är fortfarande kvar i ett varmt land, det var ju inte meningen att vi skulle ¨åka hem.
varför är du så insnöad?
tillbaka till verkligheten
i fredags kom jag hem till kylan. är 50 graders skillnad mellan thailand och sverige... hade ingen koll på klockan så första natten somnade jag vid 4 och vaknade vid 7. då hade jag redan fått sms från jenny som skrev och frågade om hon kunde komma förbi för att hon inte heller kunde sova, haha.
så nu har jag varit hemma i två dagar och rastlösheten är det grymmaste jag varit med om. vad gör man i ett snöigt sverige? har spelat bingolotto med jenny idag men vad finns annars att göra?
vi har redan börjat nedräkningen till nästa gång nu i alla fall. här går ju inte att vara.
25 november
aven fast jag ater pizza varje dag har jag gatt ner i vikt. mina brost ar nu borta (for alltid?). far ga med i nagon viktokarklubb nar jag kommer hem. eller gora sillisar, det ar vilket som..
riktigt hot idag!
24 november
nej jag vill verkligen inte hem.
16 november
funderar starkt pa att stanna kvar i thailand och avboka hemresan. jag trivs underbart bra och livet dar hemma kanns sa grymt avlagset... varfor ga tillbaka till alla masten och trakiga rutiner nar man kan ha det sahar jamt?
Igar var vi ute och nattabadade igen, under ytan fanns tusen stjarnor som kom fram nar man drog med handen under vattnet. dom vi badade med berattade att det var Mareld, och att det fanns i sverige ocksa. Men nar det var klockan 4 pa andra sidan jorden och vattnet fortfarande var varmt sa ville man inte gora annat an att ligga kvar dar och hoppas pa ett stjarnfall.
thailand ar ett paradis och om jag kunde skulle jag faktiskt stanna for alltid.
Igar var vi ute och nattabadade igen, under ytan fanns tusen stjarnor som kom fram nar man drog med handen under vattnet. dom vi badade med berattade att det var Mareld, och att det fanns i sverige ocksa. Men nar det var klockan 4 pa andra sidan jorden och vattnet fortfarande var varmt sa ville man inte gora annat an att ligga kvar dar och hoppas pa ett stjarnfall.
thailand ar ett paradis och om jag kunde skulle jag faktiskt stanna for alltid.